Annabylund

Jag håller på att bränna ut mig själv. I jakten på den där tredje bokstaven i betyget håller jag på att bli mer eller mindre knäpp. Jag är något överambitiös och det finns som inget annat för mig än att göra det bästa man kan. Eller egentligen så är jag inte överambitiös, bara väldigt ambitiös. Men det funkar inte riktigt nu. Jag har två prov imorgon och en psykologiinlämning och kan inte satsa som fan på allt. Det går inte ihop då. Och ni får ursäkta att jag inte är speciellt engagerad i projekt och såna saker av naaturliga anledningar.
 Men det är jobbigt att släppa lite på allt för det kommer sticka så i ögonen när jag får mitt papper i handen på skolavslutningen. Mest för att jag vet hur nära det var. För jag är alltid precis kring gränsen. Gränsen mellan att veta att man kunde ha ansträngt sig lite lite mer eller att veta att man gjort allt rätt. De flesta gånger ligger jag precis ovanför men om jag hade trampat snett någonstans hade jag istället legat precis under. Det som är så jobbigt är de små marginalerna. Idag t.ex. var jag 3p ifrån mvg på engelska nationella. Förra året var det nog 2p. Och med det sättet de betygsätter de där proven hade jag haft solklart mvg med de extra poängen. Sånt gör en bitter men jag har inte gett upp än. 
Det är inte så att jag behöver högsta betyg i allt för att plugga vidare till något sen. Jag har inte heller problem med att nöja mig med ett vg så länge jag inte hade några nämnvärda chanser att lyckas bättre. Det är inte det, utan jag vill bara veta att jag inte hade kunnat göra bättre. Att jag inte föll på mållinjen.