saker man glömmer

Jag brukar för det mesta glömma det mesta men igår slog jag mig själv med häpnad.

Klockan är nästan två på natten och jag och syster sitter i soffan och kollar på TV. Mamma har precis kommit hem från nån surströmmingsfest (jag slapp följa med tack och lov) och hon frågar om vi har ätit den där tacopajen till middag.
...
Middag? Neeeej inte har jag ätit någon middag? Vad fan, jag har glömt äta middag! Hur borta är jag egentligen?
Jag menar, klart man kan ha annat i skallen än middag men min mage borde ju ha påmint mig om inte annat. Får skylla på mina brownies eller kalla dem för middag, de sätter sig rätt bra.
Jag gick iallafall till köket strax efter två och värmde lite mat för så kunde jag ju inte ha det. Man kan inte glömma middagen, det går inte för sig.
Men bättre sent än aldrig.


"tjejer som sparkar rumpa"

...handlar inte om vad man nu kan tro. Hittade några väldigt tveksamma rubriker på Internet i en artikel om skidåknning; "Tjejer som spakar rumpa på berget" och "Kaj och Henke sparkar rumpa". I artikeln kunde man också läsa "...vår satsning tidigare i vinter på tjejer som vill sparka rumpa på berget och i parken."
Ja vad ska man säga? Någon har alltså gjort en otroligt dålig men egentligen bara lite väl ordagrann och underhållande översättning av uttrycket "kick ass".

Tack för mig.

A lot like Africa

Vaknade helt klarvaken kl. 8 imorse men man kan ju inte stiga upp så tidigt på en söndag så jag tvingade mig själv att sova några timmar till och steg upp vid ett istället. Mycket mer lämpligt.
Resten av dagen var väl rätt händelselös till skillnad från gårdagen iallafall. Det var fest hos en kompis så jag var där hela kvällen. Mycket trevliga människor och roligt hade vi också. (kanske inte Mr. kompis himself. Det blev en kort kväll för honom kan man säga.)
Upptäckte under kvällen att månen var sned vilket gjorde míg otroligt förvirrad. kunde helt enkelt inte släppa det. Det var som bara övre delen som syntes. Precis som i Afrika kom jag fram till. Vem vet, jag kanske var i Afrika igår?
Men nej det var jag inte, det kallas månförmörkelse. puh.. hade blivit lite jobbigt annars.

Imorn flyger superhjältemärta hem. På tiden kan man säga. Åh vad glad jag blir! och hon ska få sin present från mig och Linda, några månader senare. 3 ungefär men det är standard. De ligger däremot riktigt långt efter med min present; jag fyllde år i mars. Men vi är inte så bra på det där, eller bra är vi ju kanske men absolut inte snabba...

Jag vet, jag är uppe och nattugglar igen.

Jason Mraz- Live High


sista dagen, sista dagen, sista dagen, sista dagen

Min sista dag på RC var väl mest som alla andra dagar egentligen fast idag traskade en mycket glad och pigg Anna och Lisa in i fikarummet vid 8-tiden. Det fick vi minsann höra på en gång. Men vi var också mycket glada och pigga. Inget sitta och halvsova lite första timmen, nejnej. Så vi målade lite fönster och spelade lite fia innan lunch sen åt vi pizza på alfredos, nära och bra.
Efter det satt vi och pusslade med Svea och hon räckte ut tungan åt oss och Pelle sjöng, om man nu kan kalla det så. Han härmar även folk. Så när vi sa åt Svea att räcka ut tungan en gång till hela tiden så hakade till slut han upp sig och sa "en gång, till, en gång till, en gång till" och svea gjorde det några gånger till. När Pelle sen på frågan om maten var god svarar "Den var god"  x4 blev det för mycket. Min 5h gjorde sig starkt påmind och jag kunde inte sluta skratta. Jag nästan grät. "Det ser faktiskt ut som att du gråter" sa Lisa. Men det var så otroligt komiskt. Som tur var fick vi sluta tidigare istället för att hjälpa Pelle med arbetslådor. Jag hade nog inte överlevt.

Men det var ett av de roligare sommarjobben man kan ha. Inte så bra lön men absolut inte plågsamt.

Long time no see

Igår fick jag äntligen umgås med mina kära vänner Linda & Carro. Måste vara lite mer än två månader sen jag träffade Linda. De fick se mitt ommöblerade rum och sen satt vi och pratade i x antal timmar tills vi for upp på statoil och hyrde film och köpte godis.
Väldigt hurtigt måste jag säga med tanke på att vi sen fortsatte upp till Carro för att kolla filmen.
Imorn åker den lilla arbetsnarkomanen Caroline till Gotland i 2 veckor. Mysigt, förrutom att inte jag följer med så klart. Borde kännas rätt konstigt att fara ner till sommaren när vi snart har full höst här. Oj vad jag är inne på höst! Men det är ju inte obefogat; har sett många gula björkar här i veckan.

På tal om höst så finns det faktiskt positiva saker med att skolan börjar. Jag får ju träffa Carro varje dag! fast å andra sidan åker både Linda & Märta härifrån då. Att de aldrig kan hålla sig på samma ställe...
Jobbar sista veckan nästa vecka. Känns nästan som att jag nyss börjat. Väldigt lättförtjänta pengar måste jag säga.

Har förresten fått ett Fall Out Boy återfall i helgen. Inget negativt med det, bara ett konstaterande.

Fall Out Boy- The Take Over, The Break´s Over

Bylund vs. Palmér

Gjorde samma sak som igår fast med efternamnen.
(även med mellannamnen men då blev märta en champagneburk)

Du är utmanad
sök på google efter ditt förnamn, ta 2:a bilden.
Så kommer du att se ut om 30 år


Resultatet blev inte till Märtas fördel denna gång heller...

                 
       Bylund                                      Palmér

Det känns rätt bra det här.

om 30 år...

Jag och Märta som redan har 30-årskris.


Du är utmanad
sök på google efter ditt förnamn, ta 2:a bilden.
Så kommer du att se ut om 30 år


                                                                         
Anna Nicole Smith Bylund- 47                                                          Min kära vän Märta Palmér- 47
(Inte nog med att hon ser helt freaky ut,                                          (kommentarer överflödiga)
hon dog när hon var 31, också lovande)


Ett hett tips är att Googla Simone, Hanna eller Anton^^

Några blåbärsmuffins senare...

Jag ville ha blåbärsmuffins idag och som tur var hade vi också blåbär. Snart hade jag också mina muffins. Men eftersom Joel och Björn härjade i köket blev lilla Ebba helt paranoid och bar in hela plåten med de stackars muffinsarna i Mitt rum.
Jag har nog aldrig haft en plåt med muffins här förrut... Det hör inte till vanligheterna i varje fall. Men paranoid som hon var lät jag henne sitta där. Och de flesta av muffinsarna försvann spårlöst på några minuter och av nån anledning såg vi ut som vi gjorde.

      
                               

Jag vet vad.

Gjorde den här vackra vackra saken av duplo på jobbet idag :) Fick rätt många skeptiska blickar när förklarade vad det var för något. De tittade både länge och väl, kliade sig lite i huvudet och skrattade lite mellan kliandet.
Men jag tycker det är rätt självklart vad det ska föreställa.

Någon mer är jag som ser vad det är? ; )


bli inte rädd jag skrattar bara...

Idag måste jag säga att jag har haft roligt mest hela dagen. Ganska mycket för att jag skrattat åt allt. Alla är så roliga idag. Eller så var jag bara väldigt lättroad. Jag tror mer på det senare med tanke på händelsen som inträffade nyss:

Ebba: Kolla vad jag ska beställa från H&M. (pekar på en mycket fin tröja)
Jag: JAAAA! (tummen upp och asgarvar)
Ebba: ...? (ser skeptisk ut och knystar ansträngt fram något som skulle föreställa ett skratt)


Blir man glad för att man skrattar eller skrattar man för att man blir glad?

Jag misstänker att jag råkat ta en överdos av geléhallon; eller grisfett som någon så fint kallade det.


Nej det var det inte.

Jag kan helt enkelt inte konsten att börja. Ingen svår konst kan tyckas men där bedrar man sig lätt.
Jag har inte gjort någonting i helgen, eller nåt var det ju men inte det jag skulle göra. Jag gör aldrig som jag ska, inte heller som jag vill att jag ska eller vill det jag ska.

Men nångång...
Mitt rum är i desperat behov av hjälp. Vart har alla superheroes tagit vägen?

Coldplay-Violet hill

Today's the day!

Tänkte att nu när jag är ledig och har all tid i världen så ska jag ta och göra färdigt mitt inte så välorganiserade eller på något sätt städade rum. Möblerade om helt för lite mer än en, eller närmare två, veckor sen och hann då inte färdigt med mer än att flytta möblerna. (började jobba sen och kom av mig helt)
Men idag har jag tänkt att rensa bort bokhyllan och rensa ur min gigantiska byrå. och kanske gräva fram skrivbordet för jag är ganska säker på att jag har haft ett här nånstans...
Btw så räknade jag med hjälp av mina ack så ovärderliga fysikkunskaper ut att min byrå borde väga kring 300kg. Det var lite mer än jag behövde veta. Tur att jag inte läser med fysik till hösten, jag är tillräckligt skadad som det är.

jag har men för livet. Fysiska men.

RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort

saker man glömmer

Jag brukar för det mesta glömma det mesta men igår slog jag mig själv med häpnad.

Klockan är nästan två på natten och jag och syster sitter i soffan och kollar på TV. Mamma har precis kommit hem från nån surströmmingsfest (jag slapp följa med tack och lov) och hon frågar om vi har ätit den där tacopajen till middag.
...
Middag? Neeeej inte har jag ätit någon middag? Vad fan, jag har glömt äta middag! Hur borta är jag egentligen?
Jag menar, klart man kan ha annat i skallen än middag men min mage borde ju ha påmint mig om inte annat. Får skylla på mina brownies eller kalla dem för middag, de sätter sig rätt bra.
Jag gick iallafall till köket strax efter två och värmde lite mat för så kunde jag ju inte ha det. Man kan inte glömma middagen, det går inte för sig.
Men bättre sent än aldrig.


"tjejer som sparkar rumpa"

...handlar inte om vad man nu kan tro. Hittade några väldigt tveksamma rubriker på Internet i en artikel om skidåknning; "Tjejer som spakar rumpa på berget" och "Kaj och Henke sparkar rumpa". I artikeln kunde man också läsa "...vår satsning tidigare i vinter på tjejer som vill sparka rumpa på berget och i parken."
Ja vad ska man säga? Någon har alltså gjort en otroligt dålig men egentligen bara lite väl ordagrann och underhållande översättning av uttrycket "kick ass".

Tack för mig.

A lot like Africa

Vaknade helt klarvaken kl. 8 imorse men man kan ju inte stiga upp så tidigt på en söndag så jag tvingade mig själv att sova några timmar till och steg upp vid ett istället. Mycket mer lämpligt.
Resten av dagen var väl rätt händelselös till skillnad från gårdagen iallafall. Det var fest hos en kompis så jag var där hela kvällen. Mycket trevliga människor och roligt hade vi också. (kanske inte Mr. kompis himself. Det blev en kort kväll för honom kan man säga.)
Upptäckte under kvällen att månen var sned vilket gjorde míg otroligt förvirrad. kunde helt enkelt inte släppa det. Det var som bara övre delen som syntes. Precis som i Afrika kom jag fram till. Vem vet, jag kanske var i Afrika igår?
Men nej det var jag inte, det kallas månförmörkelse. puh.. hade blivit lite jobbigt annars.

Imorn flyger superhjältemärta hem. På tiden kan man säga. Åh vad glad jag blir! och hon ska få sin present från mig och Linda, några månader senare. 3 ungefär men det är standard. De ligger däremot riktigt långt efter med min present; jag fyllde år i mars. Men vi är inte så bra på det där, eller bra är vi ju kanske men absolut inte snabba...

Jag vet, jag är uppe och nattugglar igen.

Jason Mraz- Live High


sista dagen, sista dagen, sista dagen, sista dagen

Min sista dag på RC var väl mest som alla andra dagar egentligen fast idag traskade en mycket glad och pigg Anna och Lisa in i fikarummet vid 8-tiden. Det fick vi minsann höra på en gång. Men vi var också mycket glada och pigga. Inget sitta och halvsova lite första timmen, nejnej. Så vi målade lite fönster och spelade lite fia innan lunch sen åt vi pizza på alfredos, nära och bra.
Efter det satt vi och pusslade med Svea och hon räckte ut tungan åt oss och Pelle sjöng, om man nu kan kalla det så. Han härmar även folk. Så när vi sa åt Svea att räcka ut tungan en gång till hela tiden så hakade till slut han upp sig och sa "en gång, till, en gång till, en gång till" och svea gjorde det några gånger till. När Pelle sen på frågan om maten var god svarar "Den var god"  x4 blev det för mycket. Min 5h gjorde sig starkt påmind och jag kunde inte sluta skratta. Jag nästan grät. "Det ser faktiskt ut som att du gråter" sa Lisa. Men det var så otroligt komiskt. Som tur var fick vi sluta tidigare istället för att hjälpa Pelle med arbetslådor. Jag hade nog inte överlevt.

Men det var ett av de roligare sommarjobben man kan ha. Inte så bra lön men absolut inte plågsamt.

Long time no see

Igår fick jag äntligen umgås med mina kära vänner Linda & Carro. Måste vara lite mer än två månader sen jag träffade Linda. De fick se mitt ommöblerade rum och sen satt vi och pratade i x antal timmar tills vi for upp på statoil och hyrde film och köpte godis.
Väldigt hurtigt måste jag säga med tanke på att vi sen fortsatte upp till Carro för att kolla filmen.
Imorn åker den lilla arbetsnarkomanen Caroline till Gotland i 2 veckor. Mysigt, förrutom att inte jag följer med så klart. Borde kännas rätt konstigt att fara ner till sommaren när vi snart har full höst här. Oj vad jag är inne på höst! Men det är ju inte obefogat; har sett många gula björkar här i veckan.

På tal om höst så finns det faktiskt positiva saker med att skolan börjar. Jag får ju träffa Carro varje dag! fast å andra sidan åker både Linda & Märta härifrån då. Att de aldrig kan hålla sig på samma ställe...
Jobbar sista veckan nästa vecka. Känns nästan som att jag nyss börjat. Väldigt lättförtjänta pengar måste jag säga.

Har förresten fått ett Fall Out Boy återfall i helgen. Inget negativt med det, bara ett konstaterande.

Fall Out Boy- The Take Over, The Break´s Over

Bylund vs. Palmér

Gjorde samma sak som igår fast med efternamnen.
(även med mellannamnen men då blev märta en champagneburk)

Du är utmanad
sök på google efter ditt förnamn, ta 2:a bilden.
Så kommer du att se ut om 30 år


Resultatet blev inte till Märtas fördel denna gång heller...

                 
       Bylund                                      Palmér

Det känns rätt bra det här.

om 30 år...

Jag och Märta som redan har 30-årskris.


Du är utmanad
sök på google efter ditt förnamn, ta 2:a bilden.
Så kommer du att se ut om 30 år


                                                                         
Anna Nicole Smith Bylund- 47                                                          Min kära vän Märta Palmér- 47
(Inte nog med att hon ser helt freaky ut,                                          (kommentarer överflödiga)
hon dog när hon var 31, också lovande)


Ett hett tips är att Googla Simone, Hanna eller Anton^^

Några blåbärsmuffins senare...

Jag ville ha blåbärsmuffins idag och som tur var hade vi också blåbär. Snart hade jag också mina muffins. Men eftersom Joel och Björn härjade i köket blev lilla Ebba helt paranoid och bar in hela plåten med de stackars muffinsarna i Mitt rum.
Jag har nog aldrig haft en plåt med muffins här förrut... Det hör inte till vanligheterna i varje fall. Men paranoid som hon var lät jag henne sitta där. Och de flesta av muffinsarna försvann spårlöst på några minuter och av nån anledning såg vi ut som vi gjorde.

      
                               

Jag vet vad.

Gjorde den här vackra vackra saken av duplo på jobbet idag :) Fick rätt många skeptiska blickar när förklarade vad det var för något. De tittade både länge och väl, kliade sig lite i huvudet och skrattade lite mellan kliandet.
Men jag tycker det är rätt självklart vad det ska föreställa.

Någon mer är jag som ser vad det är? ; )


bli inte rädd jag skrattar bara...

Idag måste jag säga att jag har haft roligt mest hela dagen. Ganska mycket för att jag skrattat åt allt. Alla är så roliga idag. Eller så var jag bara väldigt lättroad. Jag tror mer på det senare med tanke på händelsen som inträffade nyss:

Ebba: Kolla vad jag ska beställa från H&M. (pekar på en mycket fin tröja)
Jag: JAAAA! (tummen upp och asgarvar)
Ebba: ...? (ser skeptisk ut och knystar ansträngt fram något som skulle föreställa ett skratt)


Blir man glad för att man skrattar eller skrattar man för att man blir glad?

Jag misstänker att jag råkat ta en överdos av geléhallon; eller grisfett som någon så fint kallade det.


Nej det var det inte.

Jag kan helt enkelt inte konsten att börja. Ingen svår konst kan tyckas men där bedrar man sig lätt.
Jag har inte gjort någonting i helgen, eller nåt var det ju men inte det jag skulle göra. Jag gör aldrig som jag ska, inte heller som jag vill att jag ska eller vill det jag ska.

Men nångång...
Mitt rum är i desperat behov av hjälp. Vart har alla superheroes tagit vägen?

Coldplay-Violet hill

Today's the day!

Tänkte att nu när jag är ledig och har all tid i världen så ska jag ta och göra färdigt mitt inte så välorganiserade eller på något sätt städade rum. Möblerade om helt för lite mer än en, eller närmare två, veckor sen och hann då inte färdigt med mer än att flytta möblerna. (började jobba sen och kom av mig helt)
Men idag har jag tänkt att rensa bort bokhyllan och rensa ur min gigantiska byrå. och kanske gräva fram skrivbordet för jag är ganska säker på att jag har haft ett här nånstans...
Btw så räknade jag med hjälp av mina ack så ovärderliga fysikkunskaper ut att min byrå borde väga kring 300kg. Det var lite mer än jag behövde veta. Tur att jag inte läser med fysik till hösten, jag är tillräckligt skadad som det är.

jag har men för livet. Fysiska men.

RSS 2.0