6 down 6 to go

6 dagar kvar av lovet och det låter inte alls mycket. Inte ens med tanke på att jag faktiskt inte börjar på måndag som de flesta andra. Men jag är inte pessimistisk, det var bara ett konstaterande.
Jag har ända hunnit med en hel del redan och ska väl hinna lika mycket till. Troligtvis. Åker till Luleå till min kusin på söndag och stannar där ett par dagar medan alla andra har det roligt med ullis och gunhild i skolan. ( vad jag är ironisk)
Men innan dess ska jag hinna svamla med Märta och förhoppningsvis Linda en hel del. Ikväll ska jag till Märta. Vi kommer spela x-box. vi kommer spela Spelet. Jag vet faktiskt inte vad det heter på riktigt men det spelar ingen roll. Har vi tur får vi experimentera på en smålänning, igår var det håret som rök. Idag hoppas vi på uppföljning...
Det är ju inte så att vi håller på med några Auschwitzliknande experiment.
(Fast man kan aldrig vara riktigt säker.)

talanglös? ja

Jag är en ganska så värdelös bakör.. bakerist, bakare.. nej jag menar bagare!
Mina äppelkakor glömde jag kanela och sockra så det fick jag slänga på sen. Lite oprofessionellt kanske. Limporna jäste och jäste och jäste lite till. De blev enorma och alldeles för kvadratiska. Och det här var innan jag satte dem i ugnen. Där växte de ihop och liknade sen nån slags rynkig cancertumör. Dessa ska jag imorn sälja till Hjampis lärarstab. Men det kanske kan locka någon i alla fall. En biologilärare kanske sitter och är jättesugen på att dissekera något och så kommer jag där med mina tumörbröd. Vilken fullträff!

Förra gången jag skulle baka gjorde jag blåbärskakor. De såg ut som knäckebröd... Men jag fick höra att de var goda. När jag bakar är det de visa orden "det är insidan som räknas"  som gäller. Jag bakar gott men inte vackert. Inte ens om jag försöker.
En gång skulle jag och en kompis till mig baka tårta. Vi gjorde våran tårta och när vi var klar var vi så godhjärtade och givmilda att vi bjöd min familj också. "Har ni tappat den i golvet?"  frågade min pappa lite bekymmrat. Det hade vi inte.

Mitt überduktigaste jag

Idag måste jag säga att jag känner mig otroligt huslig och organiserad.

  • För det första så hann jag med eng. läxan i skolan= lite ledig tid hemma.
  • För det andra så håller jag på att baka, visserligen inte till mig själv. Men det är fortfarande husligt som tusan.
  • För det tredje så har jag för en gångs skull ingen matte eller kemi att göra och då kan man inte ha panik över det. = lite frid i själen.
  • För det fjärde så ser mitt rum fortfarande hyfsat bra ut sen mamma halvstädade det förra veckan.
  • För det femte så bakar jag faktiskt till skillnad från vissa andra spanjorer. (Har inte riktigt råd att bara betala men det är ju en bagatellsak, det är fortfarande av fri vilja )

Bakar gör jag förresten för att vi ska till Spanien på våren med alla som läser spanska. Jag kommer alltså baka otroliga mängder de närmsta månaderna eftersom vi har lite ont om tid. Jag tror också att vi skulle ha nåt disco för mellanstadiet för att bryta av lite. Mycket obehagligt. Mellanstadieelever är otäcka. Små och lömska. usch. Men förhoppningsvis har de rika föräldrar.

Ikväll ska jag se House!


dagens nära dödenupplevelse.

Vilken hemskt dag jag har haft. Fast egentligen inte. Inte innan kl. 14 ungefär. Eller jo, gud vad jag ljuger också.
Vi hade biologiprov och det gick ju ganska skitdåligt. Sen var det sej till lunch vilket jag inte tyckte jag förtjänade. Jag skulle gått på Annis med de lyckliga människorna men jag kände att jag inte hann, jag hade inte hål som de lyckliga människorna.
Men det fick bli sej och efter skolan gick jag med Carro på stan. Det skulle jag inte ha gjort.
Mitt i allt får jag en panikhungerattack och vet inte vad jag ska göra av mig själv. Jag kan inte stå upprätt för då gör det så satans ont i magen och jag vill bara lägga mig ner i snön eller hänga mig i nåt träd så jag går som en deprimerad kutryggad kärring med ålderskrämpor och måste ha sett allmänt lidande ut. Dessutom märkte jag att det kändes bättre om jag höll andan och spände magen så det var ju bara att göra så också. "Vi måste köpa mat!" säger jag panikslaget till Carro och vi rusar, eller mer släpar oss, till domus. Jag ska betala min drickyoghurt men så står det en tantjävel där och ska bängla med sina lotter. Hon har vunnit 50kr, vill ha en ny lott , 25kr och köpa ännu fler andra lotter. Hon pratar extremt långsamt, mycket och blir förvirrad över att det är så dyrt och kassörskan är alldeles för trevlig. Jag ville slå tanten med något hårt, båda två faktiskt, och slänga henne till kassan på andra avdelningen så jag fick betala mina 13kr och försöka överleva en dag till.
Jag överlevde men det var inte lätt. Jag åkte och fikade hos moffa med mamma och joel efter stan. Vi tog med fika dit och jag verkligen mosade i mig min safarimacka utan att det gjorde någon som helst skillnad på min extrema hunger. Ett antal bananer, många hårdbrödmackor och några glas dricka senare säger mamma "men nu får du sluta äta, det tar ju ett tag innan man blir mätt".
"Jag kommer aldrig bli mätt." Tänk om jag aldrig blir mätt? för så kändes det.
Men tillslut mår jag lite lite bättre och jag kan gå genom rummet utan att desperat titta efter något ätbart att trycka i mig.

Biologiprov är alltså inte att leka med. Till och med jag som inte är en hungrig person höll på att gå under. Eller så är jag extra känslig för hjärnaktiviteter på såna nivåer.


Bakery

Nu har jag panik! Inte för ingenting men för nånting!
Vi ska åka till Spanien på våren med spanska4 och spanska2 och då ska vi hålla på och baka en massa och sälja till sötsugna och medlidande lärare (vi kommer få gå runt med århundradets fulaste vagn och skämmas). Vi börjar imorn och har pratat om det ett antal gånger idag. Men ändå lyckas jag glömma det här totalt. Ända till sofia skickade ett sms till mig och frågade hur det gick med baket. "Vilket bak?" tänkte jag...
Jag som trodde att jag skulle ägna kvällen åt kemi och få ett mer eller mindre kemiskt sammanbrott. Fast jag klagar inte över att baka. Men det känns lite sent påtänkt.
Jag får väl turbobaka. Men inte mockarutor för då blir det det enda i vårt utbud. Hjälp!

Jag känner mig tappad bakom en vagn.

panik för ingenting

Det är faktiskt totalt bortkastad tid att oroa sig för saker. Det får en ändå inte att göra nåt vettigt eller göra saker bättre på nåt sätt. Att vara nervös är en sak men att verkligen oroa sig är bara ohälsosamt och waste of time.

Jag ville verkligen inte stiga upp idag. Efter att alla lämnat huset vid 8-tiden funderade jag till och med några sekunder på att sjukanmäla mig. Jag ville stanna hemma i min säng, sova bort hela dagen, skita i biologiredovisningen och komma till skolan nästa dag som att den aldrig existerat.. Men jag hade ju tyvärr gruppredovisning och så taskig är jag inte att jag lämnar dem i sticket.
Redovisningen fick jag ångest för igår när jag kom på att jag glömt biologiböckerna i Luleå hos min kusin och inte kunde plugga nånting. Att vara helt oförberedd på nån slags redovisning är bland det värsta man kan utsätta sig för. I alla fall enligt mig. Jag är ingen bra improvisatör. Bara kanske om jag vet vad jag ska prata om.
Men som tur var kändes allt mycket bättre när jag väl kom till skolan och fick se carros och christoffers powerpoint. Det såg bra ut, mycket bra. och allt gick jättebra. Vilket lyckligt slut. Fast jag kan ju nämna att Carro sa att "vegetationen bestod av ormburkar" och jag klarade inte av att inte skratta. Sånt ska man inte redovisa om. Och värre blev det när jag desperat försökte kväva skrattet vilket inte gick. Så jag står och skratthostar och ser jätteglad ut. Jag kunde verkligen se det framför mig, Carros värld: fylld av ormburkar och annat mysigt.

Nu ska jag försöka ladda hem Wall-E :D
Sofia sa att den var bra och jag tror henne.


Björn och gänget

De var riktigt bra. Verkligen. Och jättebra kritik hade de fått i tidningen idag, vilken det nu var. Björn var nog inte bäst igår men fortfarande bra. Jag kan nog hålla med Mr. Hanky panky om att han är lite överskattad. Fick höra av min granne att han hade vart jättetrött och kl. var väl nästan 1 när han började köra och det var andra föreställningen. Och jo juste, min granne hade bott på samma hotel som dem. (!) Jag var väldigt väldigt avundsjuk på henne. Hon hade suttit och ätit frukost med hela gänget. Vilken jävla upplevelse! Men jag fick iaf höra lite insideinfo. kind of. Dj-killen visste t.ex. inte vart Kiruna låg. verkligen ingen aning. Fyfy.
Men jag är då absolut inte besviken. Det var så lätt värt att gå på! Mest positivt överraskad blev jag av Soran som, om jag minns rätt, Märta dissade så hårt i vintras. Han är ju jätterolig!
Jag såg folk jag kände igen lite här och där igår, bl.a Mia som satt två rader framför mig. Jag tänkte nästan klappa henne på huvudet men jag kom fram till att jag inte skulle nå och att det inte var så frestande att klänga sig över killarna som satt framför mig . Men hon hade säkert blivit glad. :)
När vi gick hem var kl. strax innan halv 2 och jag var skittrött och det var skitkallt.



Jätterolig bild jag vet, but it will have to do. Jag var där!

I'm all over the place.

  • Saker att göra: Packa. biologi och kemi.
  • Saker jag kan tänka mig (läs: är tvingad) att göra idag: packa.

Åker till Luleå imorgon. Ska se Björn Gustafsson (och de där andra), shoppa och träffa min kusin. Det var längesen faktiskt. Det bli nog en mysig helg det här! Jag tror att affärerna skulle ha öppet till 20.00 också på fredag och lördag. Men jag är bara inte säker på om det var nåt jag önskedrömde.

Well well nu ska jag verkligen packa klart. Frågan är bara vad man ska ha med sig. Jag lär nog mest irra runt här de två sista timmarna av dagen och sen måste jag sova. Det blir nog inte i tid idag heller, men inget jag gör är väl i tid?


Grey's anatomy

Äntligen Grey's igen!


RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort

6 down 6 to go

6 dagar kvar av lovet och det låter inte alls mycket. Inte ens med tanke på att jag faktiskt inte börjar på måndag som de flesta andra. Men jag är inte pessimistisk, det var bara ett konstaterande.
Jag har ända hunnit med en hel del redan och ska väl hinna lika mycket till. Troligtvis. Åker till Luleå till min kusin på söndag och stannar där ett par dagar medan alla andra har det roligt med ullis och gunhild i skolan. ( vad jag är ironisk)
Men innan dess ska jag hinna svamla med Märta och förhoppningsvis Linda en hel del. Ikväll ska jag till Märta. Vi kommer spela x-box. vi kommer spela Spelet. Jag vet faktiskt inte vad det heter på riktigt men det spelar ingen roll. Har vi tur får vi experimentera på en smålänning, igår var det håret som rök. Idag hoppas vi på uppföljning...
Det är ju inte så att vi håller på med några Auschwitzliknande experiment.
(Fast man kan aldrig vara riktigt säker.)

talanglös? ja

Jag är en ganska så värdelös bakör.. bakerist, bakare.. nej jag menar bagare!
Mina äppelkakor glömde jag kanela och sockra så det fick jag slänga på sen. Lite oprofessionellt kanske. Limporna jäste och jäste och jäste lite till. De blev enorma och alldeles för kvadratiska. Och det här var innan jag satte dem i ugnen. Där växte de ihop och liknade sen nån slags rynkig cancertumör. Dessa ska jag imorn sälja till Hjampis lärarstab. Men det kanske kan locka någon i alla fall. En biologilärare kanske sitter och är jättesugen på att dissekera något och så kommer jag där med mina tumörbröd. Vilken fullträff!

Förra gången jag skulle baka gjorde jag blåbärskakor. De såg ut som knäckebröd... Men jag fick höra att de var goda. När jag bakar är det de visa orden "det är insidan som räknas"  som gäller. Jag bakar gott men inte vackert. Inte ens om jag försöker.
En gång skulle jag och en kompis till mig baka tårta. Vi gjorde våran tårta och när vi var klar var vi så godhjärtade och givmilda att vi bjöd min familj också. "Har ni tappat den i golvet?"  frågade min pappa lite bekymmrat. Det hade vi inte.

Mitt überduktigaste jag

Idag måste jag säga att jag känner mig otroligt huslig och organiserad.

  • För det första så hann jag med eng. läxan i skolan= lite ledig tid hemma.
  • För det andra så håller jag på att baka, visserligen inte till mig själv. Men det är fortfarande husligt som tusan.
  • För det tredje så har jag för en gångs skull ingen matte eller kemi att göra och då kan man inte ha panik över det. = lite frid i själen.
  • För det fjärde så ser mitt rum fortfarande hyfsat bra ut sen mamma halvstädade det förra veckan.
  • För det femte så bakar jag faktiskt till skillnad från vissa andra spanjorer. (Har inte riktigt råd att bara betala men det är ju en bagatellsak, det är fortfarande av fri vilja )

Bakar gör jag förresten för att vi ska till Spanien på våren med alla som läser spanska. Jag kommer alltså baka otroliga mängder de närmsta månaderna eftersom vi har lite ont om tid. Jag tror också att vi skulle ha nåt disco för mellanstadiet för att bryta av lite. Mycket obehagligt. Mellanstadieelever är otäcka. Små och lömska. usch. Men förhoppningsvis har de rika föräldrar.

Ikväll ska jag se House!


dagens nära dödenupplevelse.

Vilken hemskt dag jag har haft. Fast egentligen inte. Inte innan kl. 14 ungefär. Eller jo, gud vad jag ljuger också.
Vi hade biologiprov och det gick ju ganska skitdåligt. Sen var det sej till lunch vilket jag inte tyckte jag förtjänade. Jag skulle gått på Annis med de lyckliga människorna men jag kände att jag inte hann, jag hade inte hål som de lyckliga människorna.
Men det fick bli sej och efter skolan gick jag med Carro på stan. Det skulle jag inte ha gjort.
Mitt i allt får jag en panikhungerattack och vet inte vad jag ska göra av mig själv. Jag kan inte stå upprätt för då gör det så satans ont i magen och jag vill bara lägga mig ner i snön eller hänga mig i nåt träd så jag går som en deprimerad kutryggad kärring med ålderskrämpor och måste ha sett allmänt lidande ut. Dessutom märkte jag att det kändes bättre om jag höll andan och spände magen så det var ju bara att göra så också. "Vi måste köpa mat!" säger jag panikslaget till Carro och vi rusar, eller mer släpar oss, till domus. Jag ska betala min drickyoghurt men så står det en tantjävel där och ska bängla med sina lotter. Hon har vunnit 50kr, vill ha en ny lott , 25kr och köpa ännu fler andra lotter. Hon pratar extremt långsamt, mycket och blir förvirrad över att det är så dyrt och kassörskan är alldeles för trevlig. Jag ville slå tanten med något hårt, båda två faktiskt, och slänga henne till kassan på andra avdelningen så jag fick betala mina 13kr och försöka överleva en dag till.
Jag överlevde men det var inte lätt. Jag åkte och fikade hos moffa med mamma och joel efter stan. Vi tog med fika dit och jag verkligen mosade i mig min safarimacka utan att det gjorde någon som helst skillnad på min extrema hunger. Ett antal bananer, många hårdbrödmackor och några glas dricka senare säger mamma "men nu får du sluta äta, det tar ju ett tag innan man blir mätt".
"Jag kommer aldrig bli mätt." Tänk om jag aldrig blir mätt? för så kändes det.
Men tillslut mår jag lite lite bättre och jag kan gå genom rummet utan att desperat titta efter något ätbart att trycka i mig.

Biologiprov är alltså inte att leka med. Till och med jag som inte är en hungrig person höll på att gå under. Eller så är jag extra känslig för hjärnaktiviteter på såna nivåer.


Bakery

Nu har jag panik! Inte för ingenting men för nånting!
Vi ska åka till Spanien på våren med spanska4 och spanska2 och då ska vi hålla på och baka en massa och sälja till sötsugna och medlidande lärare (vi kommer få gå runt med århundradets fulaste vagn och skämmas). Vi börjar imorn och har pratat om det ett antal gånger idag. Men ändå lyckas jag glömma det här totalt. Ända till sofia skickade ett sms till mig och frågade hur det gick med baket. "Vilket bak?" tänkte jag...
Jag som trodde att jag skulle ägna kvällen åt kemi och få ett mer eller mindre kemiskt sammanbrott. Fast jag klagar inte över att baka. Men det känns lite sent påtänkt.
Jag får väl turbobaka. Men inte mockarutor för då blir det det enda i vårt utbud. Hjälp!

Jag känner mig tappad bakom en vagn.

panik för ingenting

Det är faktiskt totalt bortkastad tid att oroa sig för saker. Det får en ändå inte att göra nåt vettigt eller göra saker bättre på nåt sätt. Att vara nervös är en sak men att verkligen oroa sig är bara ohälsosamt och waste of time.

Jag ville verkligen inte stiga upp idag. Efter att alla lämnat huset vid 8-tiden funderade jag till och med några sekunder på att sjukanmäla mig. Jag ville stanna hemma i min säng, sova bort hela dagen, skita i biologiredovisningen och komma till skolan nästa dag som att den aldrig existerat.. Men jag hade ju tyvärr gruppredovisning och så taskig är jag inte att jag lämnar dem i sticket.
Redovisningen fick jag ångest för igår när jag kom på att jag glömt biologiböckerna i Luleå hos min kusin och inte kunde plugga nånting. Att vara helt oförberedd på nån slags redovisning är bland det värsta man kan utsätta sig för. I alla fall enligt mig. Jag är ingen bra improvisatör. Bara kanske om jag vet vad jag ska prata om.
Men som tur var kändes allt mycket bättre när jag väl kom till skolan och fick se carros och christoffers powerpoint. Det såg bra ut, mycket bra. och allt gick jättebra. Vilket lyckligt slut. Fast jag kan ju nämna att Carro sa att "vegetationen bestod av ormburkar" och jag klarade inte av att inte skratta. Sånt ska man inte redovisa om. Och värre blev det när jag desperat försökte kväva skrattet vilket inte gick. Så jag står och skratthostar och ser jätteglad ut. Jag kunde verkligen se det framför mig, Carros värld: fylld av ormburkar och annat mysigt.

Nu ska jag försöka ladda hem Wall-E :D
Sofia sa att den var bra och jag tror henne.


Björn och gänget

De var riktigt bra. Verkligen. Och jättebra kritik hade de fått i tidningen idag, vilken det nu var. Björn var nog inte bäst igår men fortfarande bra. Jag kan nog hålla med Mr. Hanky panky om att han är lite överskattad. Fick höra av min granne att han hade vart jättetrött och kl. var väl nästan 1 när han började köra och det var andra föreställningen. Och jo juste, min granne hade bott på samma hotel som dem. (!) Jag var väldigt väldigt avundsjuk på henne. Hon hade suttit och ätit frukost med hela gänget. Vilken jävla upplevelse! Men jag fick iaf höra lite insideinfo. kind of. Dj-killen visste t.ex. inte vart Kiruna låg. verkligen ingen aning. Fyfy.
Men jag är då absolut inte besviken. Det var så lätt värt att gå på! Mest positivt överraskad blev jag av Soran som, om jag minns rätt, Märta dissade så hårt i vintras. Han är ju jätterolig!
Jag såg folk jag kände igen lite här och där igår, bl.a Mia som satt två rader framför mig. Jag tänkte nästan klappa henne på huvudet men jag kom fram till att jag inte skulle nå och att det inte var så frestande att klänga sig över killarna som satt framför mig . Men hon hade säkert blivit glad. :)
När vi gick hem var kl. strax innan halv 2 och jag var skittrött och det var skitkallt.



Jätterolig bild jag vet, but it will have to do. Jag var där!

I'm all over the place.

  • Saker att göra: Packa. biologi och kemi.
  • Saker jag kan tänka mig (läs: är tvingad) att göra idag: packa.

Åker till Luleå imorgon. Ska se Björn Gustafsson (och de där andra), shoppa och träffa min kusin. Det var längesen faktiskt. Det bli nog en mysig helg det här! Jag tror att affärerna skulle ha öppet till 20.00 också på fredag och lördag. Men jag är bara inte säker på om det var nåt jag önskedrömde.

Well well nu ska jag verkligen packa klart. Frågan är bara vad man ska ha med sig. Jag lär nog mest irra runt här de två sista timmarna av dagen och sen måste jag sova. Det blir nog inte i tid idag heller, men inget jag gör är väl i tid?


Grey's anatomy

Äntligen Grey's igen!


RSS 2.0