Vi förtvivlade.

Sovkupén framkallar klaustrofobiska anfall. Den är precis så bred att jag kan sitta med raka ben. Usch! Vi visste inte vad vi skulle ta oss till när vi öppnade dörren (som för övrigt inte har nåt fönster och ser ut som en fängelsedörr) och vi kunde knappt pressa oss in i det lilla utrymmet som kommer vara vart hem de närmsta 12 timmarna. Just nu sitter vi bara. Hungriga och apatiska vilket inte är någon bra kombination.

Jag är hopplös.

Har försökt packa sen fem kanske men har fortfarande inte fått gjort nåt vettigt. Jag kan inte bestämma mig för vad som ska med och så kommer jag hela tiden på andra saker jag måste göra. Saker jag bara måste kolla upp på internet. Låtar jag bara måste lyssna på och sen ska jag bara äta lite innan jag fortsätter fast jag inte ens hade börjat. Som någon jävla Alfons Åberg, "jag ska bara". Jag blir besviken på mig själv för jag gör inte som jag ska, jag bara svamlar runt. Så gör jag alltid. Till och med om jag faktiskt vill göra något så blir det bara att jag inte gör något alls eller gör något helt annat. Jag fattar inte ens varför. Ibland känner jag mig väldigt kluven, lite schizofren, för tanken och handlingen går en del gånger helt skilda vägar. Vissa saker handlar ju om osäkerhet, "nej det här är nog fel, man får inte dränka biologiläraren i vatten från Yli Lombolo", fast det är ju mer sunt förnuft. (Nu var det där inget bra exempel eftersom det inte är så självklart.) Andra gånger är jag bara lat. "Människan är lat till naturen" sa någon klok person. Men andra gånger blir det bara kortslutning när jag ska göra nåt. Jag gör ingenting, tänker ingenting. Sånt är konstigt ville jag nog bara komma fram till. Och frustrerande såklart och jag hatar det.
Nu har jag i alla fall börjat packa. Ebba kom in och sa "Åååh vad kul! Behöver du hjälp? Jag älskar att packa!" Det gör inte jag så hon fick hjälpa till hur mycket hon ville.

Så väldigt udda.

Såg de sista 10 minutrarna av den sista värdelösa handbollsmatchen mot vilka det nu var och upptäcker till min förskräckelse/ skadeglädje/ fasa/ förundran att en spelare från det andra laget (vilka de nu var) heter Kukock. Jag kunde bara skratta och tycka att han hade tur som inte bor i Sverige. Och hoppas att han inte flyttar hit heller, för sin egen skull. Tänk vad han skulle få skämmas, tänk på alla de stackars pryda männniskor som skulle explodera av genanthet och tänk vad hans barn skulle bli retade. För det skulle de nog med all säkerhet bli. Men om man hellre vill tänka positivt kan man ju bara föreställa sig vad underhållande folk skulle tycka att det var att känna en i Kukockfamiljen. Eller så kanske det namnet skulle vara väldigt uppskattat i porrbranschen. Vad vet jag. Sen kan jag ju sluta med att tillägga att jag blev erbjuden nyhetsbrev med erotiskt innehåll när jag beställde Sims 3 (!) från CDON idag. Jag tackade nej.

Dagens research

Avresan mot Stockholm närmar sig och jag känner att det är dags att börja packa för att man ska få något vettigt med sig. Det lär behövas lite smått och gott. Resekläder, kläder för shoppingen, andra kläder för middagen och andra alternativ ifall att man vill ångra sig. Det blir väl ungefär hälften som inte kommer användas men det måste ju finnas som reserv. Helt stördt verkar det när man skriver det men det är ju inte det. Man vet aldrig vart man hamnar eller vad man ska göra. Jag upptäckte också att de har en pool och en bastu på hotellet som jag ju måste hinna bada i. Det blir kanske mitt i natten men finns det så ska man ju använda det också. Och själva shoppingturen kan bli väldigt kort har jag kommit på. Vi skulle sluta vid 15.30 och middagen för stipendiaterna skulle börja 18.30. Grejen är att man måste åka en massa tunnelbana också: fram och tillbaka från universitetsområdet och fram och tillbaka från hotellet. Irriterande. Det kan bli ett himla pusslande. Vi får väl se hur det går. Jag ska genomlida 2½ dagar till i skolan innan det är dags så det är ju inte någon panik någonstans.

Sen måste jag klaga lite över hur jobbigt det är att ha indval. Man är ju i skolan hela dagen. Man kommer hem vid fem och äter och sen är det nästan slut på tid. Tragiskt. Nu ska jag fortsätta med att slava lite i köket för att sen begrava mig i matteboken. Jag försöker ha lite framförhållning och slippa ta med otrevliga och distraherande skolböcker i helgen. Det kanske fungerar. Jag är redan otroligt trött så det är bra jobbat om jag får något gjort. Jag längtar bara tills jag får gå och lägga mig. Det blir tidigt ikväll. Utan tvekan.

Lame söndag

Har bara tagit det lugnt idag och verkligen inte gjort något speciellt. Det mest uppseendeväckande jag har varit med om idag handlade om en paprika. En helt vanlig röd paprika, trodde jag. Men inuti gömde sig en grön paprika! En helt naturlig variant av "two-in-one"-konceptet. Kors i taket tänkte jag medan jag studerade de röda och gröna paprikabitarna som la sig i en mycket färgglad hög på skärbrädan. Som ett krossat schackbräde i fel färger. Det säger väl rätt mycket om hur händelserik den här dagen var. Fast jag har även ägnat mig åt utbildande och kulturella saker. Alltså räknat matte och kollat på film. Vi såg en film som hette Falon. Bra var den.

Det var inte för än för typ 10 minuter sen jag insåg att jag ska till skolan imorgon. Det känns sådär med tanke på att vi börjar 8 och slutar halv 5... Men jag hann ju vara lyckligt ovetande ett bra tag. Hoppas det är god mat. Då kan man låtsas att man är där för att äta om inte annat. 

Sjukt bra cover på Arctic Monkeys "Fluorescent adolescent" med Kate Nash.
(jag har blivit väldigt into Kate Nash på senaste)

Den hurtigaste grannyn världen någonsin har skådat

Kokostoscakakan är bakad och presenten är utklurad. Snart ska vi bege oss bort mot dalavägen för att fira vår kära vän på bemärkelsedagen. Den är egentligen imorgon men firandet sker idag. Vi har såna där sifferljus med en etta och en åtta och en nallebjörn  vid varje nummer. Men på grund av nallarnas oestetiska placering får hon fylla 81 i år istället för 18 fast om jag känner Linda rätt kommer hon inte ens märka det. Annars så kan hon ju ta det som en komplimang och se det som att vi tycker hon är en mogen kvinna. Lite övermogen kanske? Nej nu blev det negativt igen...
Nu får jag nog gå och övervaka Märtas photoshoppning för det är nämligen det enda jag kan hjälpa till med på den fronten. Photoshop är inte riktigt min grej. Paint däremot är jag kung på.


så typiskt Kiruna

Ikväll var det ju tänkt att vi skulle på bio, Twilight faktiskt, men själva filmen hade ju inte kommit så det hela blev inställt. Såna här gånger känns det väldigt B att bo i Kiruna. När man väl ska gå på bio så finns det ingen film. Otroligt irriterande. Vi hann inte ens komma fram innan vi åkte hem igen. Men vi for till mig och kollade lite let's dance, pratade och sånt istället. Det funkade det med. Jag blev glad när blondinbella åkte ut också. Det blev vi väl alla. : )


som tur var slapp jag hela havet stormar, men inte andra otrevligheter

Hela dagen verkade bli en enda lång labdag. Min sovmorgon blev brutalt överkörd av biologilab i 3h från kl.8 och efter lite lunch bytte vi till kemilab. Väldigt uttröttande. Den där romanpresentationen på svenskan som jag oroat mig lite för blev skrattretande lätt i jämförelse. Alltid nåt positivt!

Min kära lillebror fyllde 16 idag och har självklart haft barnkalas för alla sina inte riktigt lika kära vänner. De slukade nästan allt som fanns i tårtväg och hällde i sig allt som fanns i flytande form. Sen fick de tyvärr för sig att basta och när jag tillslut lyckats få tag i lite tårta vandrar de ut i köket i mina och ebbas handdukar. Ingen trevlig syn precis. De skulle snöbada så när de kommer in förvandlas hallen till en isvattensjö. Kakorna hade de vem-kan-trycka-in-flest-i-munnen-tävling med så de är borta för alltid. 
Folksamlingen uppehåller sig just nu i vardagsrummet och jag börjar tvivla på att de någonsin ska ge sig av. Jag får väl släpa ut dem så småning om.

Jag har sovmorgon imorn till 9.40. Kanske ungefär min sista förrutom torsdagarna. Det är tragiskt.


En liten att-göra-lista

 Jag har en hel del att planera känner jag:

  • För det första fyller Linda 18 på söndag! Vad ska man köpa? Den presenten lär bli försenad i vanlig anna&märta-ordning. 
  • För det andra så åker ju jag och Carro till Sthlm på torsdag. Det är nästan så man måste börja packa och verkligen dags att kolla upp lite hållpunkter för de två dagarna. Det känns som att det blir jättejobbigt att bara irra runt där på stan.
  • För det tredje så åker jag och Sofia till Spanien med skolan i maj. Visst är det länge kvar men jag tror att jag måste förnya mitt pass i år och såna saker. Sen fattas det fortfarande pengar... Jag får nog övertala mina föräldrar att betala en del där.
  • För det fjärde så hade jag verkligen tänkt hinna ta körkort innan sommaren men det borde inte vara nåt problem. Det måste bara göras också.
  • För det femte så blir det Peace & Love i Borlänge i juni. Boka resor måste göras redan nu. Helst förra veckan. Då kunde vi ha kommit ner till Sthlm för 300kr. Inte illa, inte illa. Nu blir det väl det dubbla. Fast till våran stora lycka så har vi upptäckt att vi inte behöver åka tåg. Inte ens sitta hela natten i en alldeles för obekväm stol i alldeles för många timmar.

  • För det sjätte (börjar bli lite tjatigt känner jag) så borde min dag ha slutat för 25min sen. På grund av mitt nya killer-schema har jag insett att jag måste gå och sova några timmar tidigare. Jag går alltså på övertid nu.

 Nighty, nighty


"what is life?"

Biologin gick väl inte riktigt så bra som jag hoppats men det återstår att se om jag är nöjd på måndag. Fast med Ullis fart kanske vi får tillbaka proven innan sportlovet. Jag har i alla fall hunnit få men av biologilektionerna: jag trodde på fullt allvar att låten "What is love?" med Haddaway hette "What is life?" alltså precis det vi har läst om på lektionerna. Suck. Men nu har vi ett soundtrack till framtida prov. Vad nu det ska vara bra för?

Faktum är att det här nog var det absolut roligaste provet jag gjort någonsin. Inte för att det var kul att göra det utan för att våran kemilärare kom in. Henne brukar man inte heller bli glad av att se. Bara om hon, som idag, säger att man ska få åka till Sthlm gratis i två dagar om två veckor. Tyvärr måste jag och Carro åka dit av anledningen att vi ska på kemikonferens men hey, vi kommer ju hinna shoppa för det! Det är inte ofta kemilärare förgyller ens dag men det sker.

Trevlig helg.

I'm going down.

Jag lyckades smita iväg från mina biologiböcken och sitter istället här och skriver för tillfället. Inte för att det var svårt att fly ifrån dem men det är desto svårare att fly från paniken jag har inför provet. Jag kan ju ingenting! och nu är det serious shit här. Det kan gå illa, riktigt illa... Om jag nu skulle vela så har jag ju en anledning att sitta här. Den heter romananalys på svenskan till imorgon. Muntlig redovisning som uppvärmning innan den riktiga dödsstöten på fredag. Just att det är muntligt är ju inte så farligt men det känns som att betyget hänger på den här sista saken i kursen. Det kan bli två obehagliga dagar.

Men går det dåligt kan jag skylla på mina syskon; de pratar alldeles för mycket och är alldeles för trevliga. Dessutom gillar jag att misshandla dem med bullpåsar på fritiden fast det är rätt tidskrävande eftersom man måste slå hårt och länge innan man får någon rolig reaktion alternativt att påsen och bullarna går sönder och kletar sig fast i deras kläder och på golvet. Men de gillar att äta från golvet och hade jag fått bestämma hade de bara fått äta från golvet. Det är nämligen väldigt praktiskt eftersom man inte behöver diska mer än grytorna man lagade maten i. Men nu tycker ju våra föräldrar att vi ska vara civiliserade så de får bara göra så i

Tillbaka till biologin. Det finns faktiskt en positiv sak med biologi: att man har världen bästa sömnmedel i form att några hundra ihopbundna pappersark. Det enda som möjligtvis fungerar bättre skulle väl bara vara fysikboken. Väldigt användbart vid svåra sömnproblem. Alla borde skaffa sig en.


Ordinary Friday (fast såna finns inte...)

Det började så lyckligt med att vi bara hade skola till 10 idag. Tyvärr innebar det att jag blev tvungen att stiga upp vid 6 imorse. Första hemska morgonen för i år men det kommer fler. Hela 2009 kan komma att bli en enda hemsk stiga-upp-kl-6-morgon. Så känns det i alla fall med det nya schemat: 8-16 nästan alla dagar. Stor depressionsvarning alltså. Men tillbaka till dagen. Jag släpade mig till skolan enbart för att på biologin tvingas redovisa artiklar och på kemin få torteras med fruktansvärda stanker av ättiksyra och olika alkoholer (inte drickbara utan ren etanol och sånt). Det hela gick ut på att få fram dofter av persika, hallon, banan och päron. Det lyckades inte vi med... Jag tyckte till en början att det lät helt underbart, det är ju sånt här som är kul med kemi: att det är nästan magiskt ibland (geeky, jag vet :) ). Men så började vi blanda syror och när vi av misstag luktade på dem så sved det satan i näsan och var för det mesta otrevligt. Jag kan fortfarande känna ickelukterna av frukter, eller lukterna av ättiksyra och alkohol.
En liten fredagsskräckupplevelse.

När jag kom hem vid 11 så blev det bara att äta lite och sen somnade jag. Jag hade ju ändå tvingat upp mig tidigt idag. Jag inbillade mig två gånger att någon ringde och jag har aldrig varit så medvetslös någonsin som när jag satt mig upp för att svara. Jag fick verkligen pressa mig upp med armarna och när jag väl satt så märkte jag inte det för jag kände inget. Ingenting alls! Jag kunde bara se att jag satt och det var inte så självklart att jag märkte det då heller eftersom jag inte förstod vad jag såg. Det kanske är så det känns att vara ett djur? Ett litet osmart djur då.  Eller kanske riktigt hög? Sådär så att man kommer att dö inom 3 sekunder. Eller nej, jag hade ju en tanke i huvudet "Det ringer, fan någon ringer." så någon helt ocivilicerad vilde hade jag ju inte förvandlats till heller. Men man kanske kan tänka sig att det är så det känns att vara helt hypnotiserad? Det kan man ju ändå prova på fullt allvar. Hm... Kanske en idé till projektarbetet? Amatörhypnos. Vilken makt man hade kunnat få. Om det nu mot förmodan fungerar.


2009

Första inlägget för i år alltså. Året började lite tveksamt på nyår, men det började iaf. Åt middag och myste med vänner och sen for vi upp på stan. Det var det som var den tveksamma biten. Fira nyår på stan är årets mest överskattade händelse. Verkligen. Om man nu inte är aspackad, då är allt kul...

Veckan slutade igår på ett väldigt trevligt sätt: jag var på tjejmiddag med Carro, Sanna och Rebecka. Tyvärr gick inte allt enligt planerna i matväg och vi tvingades improvisera på coop pg.a. kirunabornas plötsliga köttfärssug. Men det slutade lyckligt som tur var. De blev mycket prat om det mesta under kvällen och mätta och belåtna var vi väldigt länge. Verkligen värt att göra igen!

Nu är det dags för mer mat snart, fast hos Märta.

RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort

Vi förtvivlade.

Sovkupén framkallar klaustrofobiska anfall. Den är precis så bred att jag kan sitta med raka ben. Usch! Vi visste inte vad vi skulle ta oss till när vi öppnade dörren (som för övrigt inte har nåt fönster och ser ut som en fängelsedörr) och vi kunde knappt pressa oss in i det lilla utrymmet som kommer vara vart hem de närmsta 12 timmarna. Just nu sitter vi bara. Hungriga och apatiska vilket inte är någon bra kombination.

Jag är hopplös.

Har försökt packa sen fem kanske men har fortfarande inte fått gjort nåt vettigt. Jag kan inte bestämma mig för vad som ska med och så kommer jag hela tiden på andra saker jag måste göra. Saker jag bara måste kolla upp på internet. Låtar jag bara måste lyssna på och sen ska jag bara äta lite innan jag fortsätter fast jag inte ens hade börjat. Som någon jävla Alfons Åberg, "jag ska bara". Jag blir besviken på mig själv för jag gör inte som jag ska, jag bara svamlar runt. Så gör jag alltid. Till och med om jag faktiskt vill göra något så blir det bara att jag inte gör något alls eller gör något helt annat. Jag fattar inte ens varför. Ibland känner jag mig väldigt kluven, lite schizofren, för tanken och handlingen går en del gånger helt skilda vägar. Vissa saker handlar ju om osäkerhet, "nej det här är nog fel, man får inte dränka biologiläraren i vatten från Yli Lombolo", fast det är ju mer sunt förnuft. (Nu var det där inget bra exempel eftersom det inte är så självklart.) Andra gånger är jag bara lat. "Människan är lat till naturen" sa någon klok person. Men andra gånger blir det bara kortslutning när jag ska göra nåt. Jag gör ingenting, tänker ingenting. Sånt är konstigt ville jag nog bara komma fram till. Och frustrerande såklart och jag hatar det.
Nu har jag i alla fall börjat packa. Ebba kom in och sa "Åååh vad kul! Behöver du hjälp? Jag älskar att packa!" Det gör inte jag så hon fick hjälpa till hur mycket hon ville.

Så väldigt udda.

Såg de sista 10 minutrarna av den sista värdelösa handbollsmatchen mot vilka det nu var och upptäcker till min förskräckelse/ skadeglädje/ fasa/ förundran att en spelare från det andra laget (vilka de nu var) heter Kukock. Jag kunde bara skratta och tycka att han hade tur som inte bor i Sverige. Och hoppas att han inte flyttar hit heller, för sin egen skull. Tänk vad han skulle få skämmas, tänk på alla de stackars pryda männniskor som skulle explodera av genanthet och tänk vad hans barn skulle bli retade. För det skulle de nog med all säkerhet bli. Men om man hellre vill tänka positivt kan man ju bara föreställa sig vad underhållande folk skulle tycka att det var att känna en i Kukockfamiljen. Eller så kanske det namnet skulle vara väldigt uppskattat i porrbranschen. Vad vet jag. Sen kan jag ju sluta med att tillägga att jag blev erbjuden nyhetsbrev med erotiskt innehåll när jag beställde Sims 3 (!) från CDON idag. Jag tackade nej.

Dagens research

Avresan mot Stockholm närmar sig och jag känner att det är dags att börja packa för att man ska få något vettigt med sig. Det lär behövas lite smått och gott. Resekläder, kläder för shoppingen, andra kläder för middagen och andra alternativ ifall att man vill ångra sig. Det blir väl ungefär hälften som inte kommer användas men det måste ju finnas som reserv. Helt stördt verkar det när man skriver det men det är ju inte det. Man vet aldrig vart man hamnar eller vad man ska göra. Jag upptäckte också att de har en pool och en bastu på hotellet som jag ju måste hinna bada i. Det blir kanske mitt i natten men finns det så ska man ju använda det också. Och själva shoppingturen kan bli väldigt kort har jag kommit på. Vi skulle sluta vid 15.30 och middagen för stipendiaterna skulle börja 18.30. Grejen är att man måste åka en massa tunnelbana också: fram och tillbaka från universitetsområdet och fram och tillbaka från hotellet. Irriterande. Det kan bli ett himla pusslande. Vi får väl se hur det går. Jag ska genomlida 2½ dagar till i skolan innan det är dags så det är ju inte någon panik någonstans.

Sen måste jag klaga lite över hur jobbigt det är att ha indval. Man är ju i skolan hela dagen. Man kommer hem vid fem och äter och sen är det nästan slut på tid. Tragiskt. Nu ska jag fortsätta med att slava lite i köket för att sen begrava mig i matteboken. Jag försöker ha lite framförhållning och slippa ta med otrevliga och distraherande skolböcker i helgen. Det kanske fungerar. Jag är redan otroligt trött så det är bra jobbat om jag får något gjort. Jag längtar bara tills jag får gå och lägga mig. Det blir tidigt ikväll. Utan tvekan.

Lame söndag

Har bara tagit det lugnt idag och verkligen inte gjort något speciellt. Det mest uppseendeväckande jag har varit med om idag handlade om en paprika. En helt vanlig röd paprika, trodde jag. Men inuti gömde sig en grön paprika! En helt naturlig variant av "two-in-one"-konceptet. Kors i taket tänkte jag medan jag studerade de röda och gröna paprikabitarna som la sig i en mycket färgglad hög på skärbrädan. Som ett krossat schackbräde i fel färger. Det säger väl rätt mycket om hur händelserik den här dagen var. Fast jag har även ägnat mig åt utbildande och kulturella saker. Alltså räknat matte och kollat på film. Vi såg en film som hette Falon. Bra var den.

Det var inte för än för typ 10 minuter sen jag insåg att jag ska till skolan imorgon. Det känns sådär med tanke på att vi börjar 8 och slutar halv 5... Men jag hann ju vara lyckligt ovetande ett bra tag. Hoppas det är god mat. Då kan man låtsas att man är där för att äta om inte annat. 

Sjukt bra cover på Arctic Monkeys "Fluorescent adolescent" med Kate Nash.
(jag har blivit väldigt into Kate Nash på senaste)

Den hurtigaste grannyn världen någonsin har skådat

Kokostoscakakan är bakad och presenten är utklurad. Snart ska vi bege oss bort mot dalavägen för att fira vår kära vän på bemärkelsedagen. Den är egentligen imorgon men firandet sker idag. Vi har såna där sifferljus med en etta och en åtta och en nallebjörn  vid varje nummer. Men på grund av nallarnas oestetiska placering får hon fylla 81 i år istället för 18 fast om jag känner Linda rätt kommer hon inte ens märka det. Annars så kan hon ju ta det som en komplimang och se det som att vi tycker hon är en mogen kvinna. Lite övermogen kanske? Nej nu blev det negativt igen...
Nu får jag nog gå och övervaka Märtas photoshoppning för det är nämligen det enda jag kan hjälpa till med på den fronten. Photoshop är inte riktigt min grej. Paint däremot är jag kung på.


så typiskt Kiruna

Ikväll var det ju tänkt att vi skulle på bio, Twilight faktiskt, men själva filmen hade ju inte kommit så det hela blev inställt. Såna här gånger känns det väldigt B att bo i Kiruna. När man väl ska gå på bio så finns det ingen film. Otroligt irriterande. Vi hann inte ens komma fram innan vi åkte hem igen. Men vi for till mig och kollade lite let's dance, pratade och sånt istället. Det funkade det med. Jag blev glad när blondinbella åkte ut också. Det blev vi väl alla. : )


som tur var slapp jag hela havet stormar, men inte andra otrevligheter

Hela dagen verkade bli en enda lång labdag. Min sovmorgon blev brutalt överkörd av biologilab i 3h från kl.8 och efter lite lunch bytte vi till kemilab. Väldigt uttröttande. Den där romanpresentationen på svenskan som jag oroat mig lite för blev skrattretande lätt i jämförelse. Alltid nåt positivt!

Min kära lillebror fyllde 16 idag och har självklart haft barnkalas för alla sina inte riktigt lika kära vänner. De slukade nästan allt som fanns i tårtväg och hällde i sig allt som fanns i flytande form. Sen fick de tyvärr för sig att basta och när jag tillslut lyckats få tag i lite tårta vandrar de ut i köket i mina och ebbas handdukar. Ingen trevlig syn precis. De skulle snöbada så när de kommer in förvandlas hallen till en isvattensjö. Kakorna hade de vem-kan-trycka-in-flest-i-munnen-tävling med så de är borta för alltid. 
Folksamlingen uppehåller sig just nu i vardagsrummet och jag börjar tvivla på att de någonsin ska ge sig av. Jag får väl släpa ut dem så småning om.

Jag har sovmorgon imorn till 9.40. Kanske ungefär min sista förrutom torsdagarna. Det är tragiskt.


En liten att-göra-lista

 Jag har en hel del att planera känner jag:

  • För det första fyller Linda 18 på söndag! Vad ska man köpa? Den presenten lär bli försenad i vanlig anna&märta-ordning. 
  • För det andra så åker ju jag och Carro till Sthlm på torsdag. Det är nästan så man måste börja packa och verkligen dags att kolla upp lite hållpunkter för de två dagarna. Det känns som att det blir jättejobbigt att bara irra runt där på stan.
  • För det tredje så åker jag och Sofia till Spanien med skolan i maj. Visst är det länge kvar men jag tror att jag måste förnya mitt pass i år och såna saker. Sen fattas det fortfarande pengar... Jag får nog övertala mina föräldrar att betala en del där.
  • För det fjärde så hade jag verkligen tänkt hinna ta körkort innan sommaren men det borde inte vara nåt problem. Det måste bara göras också.
  • För det femte så blir det Peace & Love i Borlänge i juni. Boka resor måste göras redan nu. Helst förra veckan. Då kunde vi ha kommit ner till Sthlm för 300kr. Inte illa, inte illa. Nu blir det väl det dubbla. Fast till våran stora lycka så har vi upptäckt att vi inte behöver åka tåg. Inte ens sitta hela natten i en alldeles för obekväm stol i alldeles för många timmar.

  • För det sjätte (börjar bli lite tjatigt känner jag) så borde min dag ha slutat för 25min sen. På grund av mitt nya killer-schema har jag insett att jag måste gå och sova några timmar tidigare. Jag går alltså på övertid nu.

 Nighty, nighty


"what is life?"

Biologin gick väl inte riktigt så bra som jag hoppats men det återstår att se om jag är nöjd på måndag. Fast med Ullis fart kanske vi får tillbaka proven innan sportlovet. Jag har i alla fall hunnit få men av biologilektionerna: jag trodde på fullt allvar att låten "What is love?" med Haddaway hette "What is life?" alltså precis det vi har läst om på lektionerna. Suck. Men nu har vi ett soundtrack till framtida prov. Vad nu det ska vara bra för?

Faktum är att det här nog var det absolut roligaste provet jag gjort någonsin. Inte för att det var kul att göra det utan för att våran kemilärare kom in. Henne brukar man inte heller bli glad av att se. Bara om hon, som idag, säger att man ska få åka till Sthlm gratis i två dagar om två veckor. Tyvärr måste jag och Carro åka dit av anledningen att vi ska på kemikonferens men hey, vi kommer ju hinna shoppa för det! Det är inte ofta kemilärare förgyller ens dag men det sker.

Trevlig helg.

I'm going down.

Jag lyckades smita iväg från mina biologiböcken och sitter istället här och skriver för tillfället. Inte för att det var svårt att fly ifrån dem men det är desto svårare att fly från paniken jag har inför provet. Jag kan ju ingenting! och nu är det serious shit här. Det kan gå illa, riktigt illa... Om jag nu skulle vela så har jag ju en anledning att sitta här. Den heter romananalys på svenskan till imorgon. Muntlig redovisning som uppvärmning innan den riktiga dödsstöten på fredag. Just att det är muntligt är ju inte så farligt men det känns som att betyget hänger på den här sista saken i kursen. Det kan bli två obehagliga dagar.

Men går det dåligt kan jag skylla på mina syskon; de pratar alldeles för mycket och är alldeles för trevliga. Dessutom gillar jag att misshandla dem med bullpåsar på fritiden fast det är rätt tidskrävande eftersom man måste slå hårt och länge innan man får någon rolig reaktion alternativt att påsen och bullarna går sönder och kletar sig fast i deras kläder och på golvet. Men de gillar att äta från golvet och hade jag fått bestämma hade de bara fått äta från golvet. Det är nämligen väldigt praktiskt eftersom man inte behöver diska mer än grytorna man lagade maten i. Men nu tycker ju våra föräldrar att vi ska vara civiliserade så de får bara göra så i

Tillbaka till biologin. Det finns faktiskt en positiv sak med biologi: att man har världen bästa sömnmedel i form att några hundra ihopbundna pappersark. Det enda som möjligtvis fungerar bättre skulle väl bara vara fysikboken. Väldigt användbart vid svåra sömnproblem. Alla borde skaffa sig en.


Ordinary Friday (fast såna finns inte...)

Det började så lyckligt med att vi bara hade skola till 10 idag. Tyvärr innebar det att jag blev tvungen att stiga upp vid 6 imorse. Första hemska morgonen för i år men det kommer fler. Hela 2009 kan komma att bli en enda hemsk stiga-upp-kl-6-morgon. Så känns det i alla fall med det nya schemat: 8-16 nästan alla dagar. Stor depressionsvarning alltså. Men tillbaka till dagen. Jag släpade mig till skolan enbart för att på biologin tvingas redovisa artiklar och på kemin få torteras med fruktansvärda stanker av ättiksyra och olika alkoholer (inte drickbara utan ren etanol och sånt). Det hela gick ut på att få fram dofter av persika, hallon, banan och päron. Det lyckades inte vi med... Jag tyckte till en början att det lät helt underbart, det är ju sånt här som är kul med kemi: att det är nästan magiskt ibland (geeky, jag vet :) ). Men så började vi blanda syror och när vi av misstag luktade på dem så sved det satan i näsan och var för det mesta otrevligt. Jag kan fortfarande känna ickelukterna av frukter, eller lukterna av ättiksyra och alkohol.
En liten fredagsskräckupplevelse.

När jag kom hem vid 11 så blev det bara att äta lite och sen somnade jag. Jag hade ju ändå tvingat upp mig tidigt idag. Jag inbillade mig två gånger att någon ringde och jag har aldrig varit så medvetslös någonsin som när jag satt mig upp för att svara. Jag fick verkligen pressa mig upp med armarna och när jag väl satt så märkte jag inte det för jag kände inget. Ingenting alls! Jag kunde bara se att jag satt och det var inte så självklart att jag märkte det då heller eftersom jag inte förstod vad jag såg. Det kanske är så det känns att vara ett djur? Ett litet osmart djur då.  Eller kanske riktigt hög? Sådär så att man kommer att dö inom 3 sekunder. Eller nej, jag hade ju en tanke i huvudet "Det ringer, fan någon ringer." så någon helt ocivilicerad vilde hade jag ju inte förvandlats till heller. Men man kanske kan tänka sig att det är så det känns att vara helt hypnotiserad? Det kan man ju ändå prova på fullt allvar. Hm... Kanske en idé till projektarbetet? Amatörhypnos. Vilken makt man hade kunnat få. Om det nu mot förmodan fungerar.


2009

Första inlägget för i år alltså. Året började lite tveksamt på nyår, men det började iaf. Åt middag och myste med vänner och sen for vi upp på stan. Det var det som var den tveksamma biten. Fira nyår på stan är årets mest överskattade händelse. Verkligen. Om man nu inte är aspackad, då är allt kul...

Veckan slutade igår på ett väldigt trevligt sätt: jag var på tjejmiddag med Carro, Sanna och Rebecka. Tyvärr gick inte allt enligt planerna i matväg och vi tvingades improvisera på coop pg.a. kirunabornas plötsliga köttfärssug. Men det slutade lyckligt som tur var. De blev mycket prat om det mesta under kvällen och mätta och belåtna var vi väldigt länge. Verkligen värt att göra igen!

Nu är det dags för mer mat snart, fast hos Märta.

RSS 2.0