Annabylund

Har försökt packa sen fem kanske men har fortfarande inte fått gjort nåt vettigt. Jag kan inte bestämma mig för vad som ska med och så kommer jag hela tiden på andra saker jag måste göra. Saker jag bara måste kolla upp på internet. Låtar jag bara måste lyssna på och sen ska jag bara äta lite innan jag fortsätter fast jag inte ens hade börjat. Som någon jävla Alfons Åberg, "jag ska bara". Jag blir besviken på mig själv för jag gör inte som jag ska, jag bara svamlar runt. Så gör jag alltid. Till och med om jag faktiskt vill göra något så blir det bara att jag inte gör något alls eller gör något helt annat. Jag fattar inte ens varför. Ibland känner jag mig väldigt kluven, lite schizofren, för tanken och handlingen går en del gånger helt skilda vägar. Vissa saker handlar ju om osäkerhet, "nej det här är nog fel, man får inte dränka biologiläraren i vatten från Yli Lombolo", fast det är ju mer sunt förnuft. (Nu var det där inget bra exempel eftersom det inte är så självklart.) Andra gånger är jag bara lat. "Människan är lat till naturen" sa någon klok person. Men andra gånger blir det bara kortslutning när jag ska göra nåt. Jag gör ingenting, tänker ingenting. Sånt är konstigt ville jag nog bara komma fram till. Och frustrerande såklart och jag hatar det.
Nu har jag i alla fall börjat packa. Ebba kom in och sa "Åååh vad kul! Behöver du hjälp? Jag älskar att packa!" Det gör inte jag så hon fick hjälpa till hur mycket hon ville.