Känner ingen ånger, känner ingen ångest
Det är inte den sista sommardagen idag. Sommaren här tar slut många dagar innan sommarlovet gör det. Det är inte heller nån slags sista dagen av frihet. Antingen för att det om bara fem dagar kommer en ny helg eller för att man aldrig är så där fri från allt som man önskar. Fast jag tycker att man väljer sin frihet. Ingen är tvingad att plugga eller göra alla de där sakerna man inte hinner. Inte egentligen. Det är inte ens sista dagen på tio veckor som jag slipper tänka på saker jag har att göra i skolan. Projektarbetet är helt åt helvete och jag skulle behövt fixa det i sommar. Men det sket jag i. Jag har väl inte gjort så mycket annat än att helt skita i det. Så om det finns en liten liten gnutta av ångest så är det därför.
Idag är nog bara sista dagen av helt ostrukturerade dagar med total avsaknad av syften och mål. Göra ingenting, göra allting man vill. Vad som helst, när som helst, hur som helst, med vem som helst och hur mycket som helst.
Men det kommer fler dagar. Många fler och väldigt snart. Man måste bara stiga upp några gånger och gå och lägga sig lika många gånger så hamnar vi där också tillslut. Jag kan inte komma på något som jag riktigt missat, glömt eller inte hunnit i sommar så jag kommer gå till skolan utan suckar och beklagelser. Bara leva på sommarkänslan och förhoppningsvis flyga genom de första veckorna innan jag landar i verkligheten.
Det är inte jobbigt, det är bara dags nu.
