Annabylund

Det var så normalt att vara i skolan att det var på gränsen till obehagligt. Vi har ju ändå varit borta mer än 2 månader men det är väl som det ska vara antar jag. Inget fel med det. Inget fel med mitt schema heller. Näst intill perfekt faktiskt. Det finns en och annan sovmorgon och inte allt för mycket hål eller för många långa dagar. Det finns hopp för den här terminen!

Och jag drömde nån slags domedagsdröm inatt. Det är ungefär 20 år fram i tiden och jag sitter ensam och ihopkurad i ett mörkt och förfallet kök bland många års damm. Jag är den enda som bodde hemma fortfarande och är helt själv med mitt marsvin Mirre. Ingenting gör jag heller. Bara stirrar som att jag väntar på något. Sen kommer märta på besök. Det är trevligt som alltid men plötsligt börjar det skymma och jag får asbråttom att klä på mig alla gamla dammiga kläder jag kan hitta åt oss och packa med mat och förnödenheter i en korg. För när skymningen kommer skulle det bli -50 grader fast det var mitt i sommaren och fort skulle det gå. Klimatet hade gått åt helvete och det hade värmen i huset också så det skulle bli precis lika kallt inne. Det enda som fungerar är bastun så vi sätter oss där och eldar som satan. Hela natten. Precis som i "the day after tomorrow" när stormens öga passerar över New York och de eldar böcker som aldrig förr. Precis så fast i Kirunaversion. Och mitt marsvin blev kvar i köket.

Det här kan bara betyda att jag måste rädda världen! Eller att jag vill döda mitt marsvin. Eller både och...

Nu ska jag gå och sova och fundera på mitt superhjältenamn. Förslag mottages vänligen.