Känner ingen ånger, känner ingen ångest
Det är inte den sista sommardagen idag. Sommaren här tar slut många dagar innan sommarlovet gör det. Det är inte heller nån slags sista dagen av frihet. Antingen för att det om bara fem dagar kommer en ny helg eller för att man aldrig är så där fri från allt som man önskar. Fast jag tycker att man väljer sin frihet. Ingen är tvingad att plugga eller göra alla de där sakerna man inte hinner. Inte egentligen. Det är inte ens sista dagen på tio veckor som jag slipper tänka på saker jag har att göra i skolan. Projektarbetet är helt åt helvete och jag skulle behövt fixa det i sommar. Men det sket jag i. Jag har väl inte gjort så mycket annat än att helt skita i det. Så om det finns en liten liten gnutta av ångest så är det därför.
Idag är nog bara sista dagen av helt ostrukturerade dagar med total avsaknad av syften och mål. Göra ingenting, göra allting man vill. Vad som helst, när som helst, hur som helst, med vem som helst och hur mycket som helst.
Men det kommer fler dagar. Många fler och väldigt snart. Man måste bara stiga upp några gånger och gå och lägga sig lika många gånger så hamnar vi där också tillslut. Jag kan inte komma på något som jag riktigt missat, glömt eller inte hunnit i sommar så jag kommer gå till skolan utan suckar och beklagelser. Bara leva på sommarkänslan och förhoppningsvis flyga genom de första veckorna innan jag landar i verkligheten.
Det är inte jobbigt, det är bara dags nu.
denna finländarnas klubb
Men nu var det mysteriet löst!
take me out
det fanns en gång en plan.
Jag trodde jag hade kommit på det. Vad jag ska göra efter jag tar studenten alltså. Det börjar ju verkligen närma sig så någon slags ångest börjar absolut infinna sig. Men iaf, istället för att plugga tänkte jag att jag kunde jobba som au pair. Jättebra tänkte jag. Ett enkelt sätt att komma utomlands och jag hatar ju inte barn så speciellt mycket.
Sen läste jag om hur en typisk dag kunde se ut:
7:00 Väcka barnen, ge dem frukost, göra dem i ordning för skolan.
8:00 Lämna barnen på skolan.
9:00 Eventuellt språkkurs.
11:00 Ledig tid.
14:00 Hämta barnen från skolan.
14:30 Ge barnen mellanmål.
15:00 Leka med barnen, lämna/hämta dem hos kompisar, ta med dem till parken, simhallen eller biblioteket etc.
18:00 Ge barnen middag.
18:30 Bada barnen, borsta tänderna, läsa saga etc.
19:00 Ledig resten av kvällen.
Fuck. Jag kan ju knappt ens väcka mig själv vid 7, få i mig frukost och göra mig i ordning för skolan. Och att tvingas sparka upp fler än mig själv varje dag i x antal månader det finns ju inte ens. Jag hade nog vart självmordsbenägen efter mindre än en vecka. Försöker jag stiga upp tidigare än 12 så snoozar jag gärna 2 timmar innan jag ens blir vid medvetande. Det här är illa. Jag får nog tänka ut något vettigare.
Mitt liv som fattig pensionär.
Hej igen!
Jag är tillbaka från en sådär 5 veckor lång semester med hur mycket musik, sol, värme och trevliga människor som helst. Men inte utan några missöden och därför är mitt konto nu något tommare än jag helst hade önskat. Och jag är rätt sliten och skulle väl närmast påstå att jag gått i pension för sommaren. Korsord och te var nog ungefär det enda jag sysslade med i en vecka i stugan.
Jag blir även överlycklig över alla mynt jag hittar i mitt rum och har till min stora glädje hittat en hel påse som jag skulle ta till banken en gång i tiden. Jag hade mycket väl kunnat vara den där som betalar allt med enkronor och femmor när jag var och handlade. Men på ett sätt är det skönt att vara fullkomligt pank. Det förändrar hur man ser på saker. Jag har aldrig varit utan pengar på flera år så det är en mycket ovan situation. Nu är inte frågan vad jag ska beställa ur H&M-katalogen utan vad jag ska få min syster att beställa och vad för intressanta saker jag inte visste fanns i garderoben och hur de vid behov kunde fixas till lite. Ganska spännande faktiskt.
Det som inte är så trevligt är att när jag inte har egna pengar måste be någon som har pengar om det. D.v.s. mina föräldrar. En mycket irriterande detalj. Hatar att be andra om pengar. Nu är jag ju som tur är hemma själv och har fått med mig så jag klarar mig längre än nödvändigt så jag överlever. Till söndag ungefär när huset återbefolkas.
Är för övrigt helt fast på spotify. Kan sitta och lyssna på musik till 3. Och gör oftast det. Jag har upptäckt artist radio. Då får man höra massa liknande artister som den man valt. Helt underbart! Sen har väl mitt spotifymissbruk att göra med att min festivalsommar gjort mig helt musikberoende.
det nya 12-stegs programmet?
Det kanske är det man ska göra. Bota alla sina sorger och problem med ett par stavar. Men om det nu funkar eller inte har jag ju inte frågat förstås...
Städpatrullen dag 2
Men vi har himla roligt som tur är. Vi fikar lite då och då sittandes på stolar framför fönsterbrädan i köket. Köksborden är inte där längre så man får improvisera. Det är lite mer folk och rörelse där uppe på lappgatan också. Vi brukar studera gubbar som letar burkar i soporna, påsar som virvlar i vinden och knarkartjejer med dålig klädstil. Och så brukar vi konstaterna vilka no life förströelser vi har för oss. Fast rätt roliga såna. Sen är ju Ebba så knäpp också så det blir rätt svårt att ha tråkigt om man nu försöker.
Vi beräknar att bli klara imorgon men vi får se hur det går. Det borde vara ett rimligt mål i alla fall.
"jag är ingen marängtårta"
Märta, Emma och Håkan var förbi igår. Det var då det bjöds på tårta. Världens minsta bitar men fortfarande tårta. Det var himla trevligt i alla fall. Jag skrattar nog aldrig så mycket som när de sätter igång. Helt otroligt.
I veckan var det begravning av moffa på krematoriet. Det var den finaste och sorgligaste begravningen jag varit på. Min morbror pratade istället för en tråkig präst och det spelades "paint it black" och andra moffa-låtar istället för psalmer. Mycket mycket bättre.
Den här veckan har nog varit den konstigaste på jag vet inte hur länge. Jag känner som inte igen mitt liv längre. Det är nog inte på ett negativt sätt heller utan bara annorlunda. Egentligen har väl inget speciellt förändrats. Det är i mitt huvud saker händer och genom mina ögon saker ser annorlunda ut. Nytt perspektiv tror jag bestämt att det kallas.
Ett steg närmare livet
Imorgon blir det begravning av min morfar, på onsdag har jag uppkörning och teoriprov och på torsdag har vi helt enkelt inga lektioner. Så jävla skönt. Jag är less nu. Men jag lyckades få mvg på psykologifördjupningen som jag gav upp med. Jag trodde seriöst att hon har slagit i huvudet nånstans när hon sa det men det var härligt.
Nu sitter jag här med min kusin från skåne. Ibland förstår jag inte vad hon säger men det gör inte så mycket. Jag brukar nicka och skratta lite då. Eller säga Jiieaaao och njuta av mitt perfekta uttal av det enda skånska ord jag kan. Jag vet inte om hon förstår att jag faktiskt pratar skånska men det gör det samma. Jag vet ju. Det är väldigt trevligt att ha henne här. Vi träffas väl vart annat år om det är ofta.
Tillbaka från landet ingenstans
Kanske försvann de där gråa dagarna redan på väg till fjällen en sen måndagskväll i maj. Kanske blev jag kvar i Barcelona. Men jag kan inte säga att det är speciellt jobbigt att tappa greppet lite. Det är t.o.m. rätt skönt. Jag är nöjd och det är väl det allt handlar om? Att vara nöjd, lycklig och belåten. Om man nu råkar vara lite i sin egen värld eller kvar mentalt på ett helt annat, något bättre, ställe spelar ju mindre roll.
Jag har en dag kvar i skolan och sen är det skolavslutning men egentligen har jag haft mer eller mindre lov de senaste veckorna. Men det betyder ju inte att jag inte haft saker att göra. Bara att jag kanske inte gjort dem. Det straffar sig såhär i slutet men jag klarar det.
Nu vill jag har sommarlov.
värt besväret?
Men det är jobbigt att släppa lite på allt för det kommer sticka så i ögonen när jag får mitt papper i handen på skolavslutningen. Mest för att jag vet hur nära det var. För jag är alltid precis kring gränsen. Gränsen mellan att veta att man kunde ha ansträngt sig lite lite mer eller att veta att man gjort allt rätt. De flesta gånger ligger jag precis ovanför men om jag hade trampat snett någonstans hade jag istället legat precis under. Det som är så jobbigt är de små marginalerna. Idag t.ex. var jag 3p ifrån mvg på engelska nationella. Förra året var det nog 2p. Och med det sättet de betygsätter de där proven hade jag haft solklart mvg med de extra poängen. Sånt gör en bitter men jag har inte gett upp än.
Det är inte så att jag behöver högsta betyg i allt för att plugga vidare till något sen. Jag har inte heller problem med att nöja mig med ett vg så länge jag inte hade några nämnvärda chanser att lyckas bättre. Det är inte det, utan jag vill bara veta att jag inte hade kunnat göra bättre. Att jag inte föll på mållinjen.
name that song
Detta är ändå mitt minsta problem. Sitter i panik och skriver min psykologifördjupning som ska in på tisdag. Dessutom har jag biologiprov på morgonen innan vi börjar på tisdagen och maD-nationella efter att vi slutat. Och efter det ska jag hem och packa ihop mina saker och dra till Barcelona vid 6 på onsdagmorgonen. Det klagar jag ju inte över. Men det är den lilla detaljen som ställer till det så mycket samtidigt som det är det enda som får en att stå ut.
Nu ska jag samla mig lite och psykologianalysera som aldrig förr.
I miss you grandpa
På tisdagen for vi upp i backen för att kolla på NM-kvalet. Dock var inte vädret så underbart speciellt länge så det blev lite småkyligt. Senare på kvällen efter duschning och middagslagning åkte vi till E&H i gränsen för att fira Märtas 18-års dag. Vi åt den största tårtan jag någonsin sett. Size: XXL. Och sen drog vi ner på grönan för party. Jag och Märta (krog rookiesarna) hade glömt legen i husvagnen och ville slå oss själva med något hårt. Orutin där men vi kom in iaf. Förvånande mycket folk för en tisdag men det är väl ingen som är medveten om dagarna i gränsen.
Onsdagen gick för det mesta åt till sömn och studier men vi hann även med ett besök i gränsen för att försöka göra slut på tårtan. Det gick väl sådär. Mer än halva kvar och marsipanen fastnade i plasten som legat på. Well well, det var inget dåligt försök vi gjorde.
Torsdagen var sista dagen för NM så vi åkte upp på ett mycket soligt fjäll för att se finalen. Jag och märta slog läger på en upptinad fläck i väntan på Linda och Isak som åkte på längden upp. Sen satt vi där allihopa hela dagen och solade lutade mot en sten. Min näsa var alldeles för vit av solkräm och benen alldeles för varma av solen. Här pratar vi njutarväder. På kvällen blev det grönan ytterligare en gång. Festa med massa NM-åkare var inte helt fel. Stalkande stockholmare, sweischiska nya zealändare och en galen tysk med en röd tuschpenna för mycket. Några byggare hade också letat sig dit vilket också var trevligt. Jag lyckades sen utsätta mig själv för ett ofrivilligt stage-dive från ett bord och köttade upp mitt ben. Det gör fortfarande ont och jag har ett inte så vackert plåster nu. Maskinens Känner ingen ånger satte sig i huvudet direkt och vägrar släppa.
Någon gång på fredag förmiddag fick jag veta att min morfar hade dött vilket var sorgligt. Han hade cancer och KOL. Rätt hårt. Men jag har inte hunnit fatta det än. Det känns inte ens som att jag tror på det. Än.
Jag, Märta och Linda var iaf på spa sen. Det var dock bara Linda som faktiskt fick spabehandling (födelsedagspresent från oss) men vi bubbelbadade ju också. Vi stötte på Emmelie och satte oss på pelikanhyllan för att sola. Men det var nästan outhärdligt. Klarar inte av så där mycket fint väder på en gång. Mest för att jag inte hinner klä på mig rätt kläder så det inte blir för varmt. Det blev middag hos Emma och lite väl högljudd Yatzy. Det är sånt man får ta. Jag och Märta promenerade sen återigen hem i midnattssolen. Mycket sommarkänslor.
det kallas frihet
Nu måste jag steka köttfärsen jag har tjatat om att jag skulle bli tvungen att faktiskt köpa och steka själv. Ja jag bor hemma och handlar därför inte mat allt för ofta. Det ska iaf tas med till gränsen. Sen håller jag på att packa allt som jag inte ens har börjat packa ner. Men det beror inte bara på min vanliga förmåga att skjuta upp saker utan på att jag tvättade nästan alla kläder jag äger igår. Det var extremt duktigt tycker jag. Förutom kläderna ska min 5kilos hög med skolböcker med. Tur att jag kommer slippa släpa runt på mina saker allt för mycket.
Jag måste också nämna hur evigt tacksam jag är för att Viktoria skänkte mig Spotify. Jag är frälst. Just nu lyssnar jag på en oändlig lista med Keane-låtar. Mycket för att jag fick ett galet glädjesms av Märta om att Keane var senaste bandsläppet på Peace&Love. Om jag blev lycklig! Det var den enda bokningen jag saknade för att göra den festivalen komplett. De är faktiskt likvärdiga med The Killers. Så Hultsfred: Släng dig i väggen!
Keane- somewhere only we know
Dags för hjärnröntgen?
Lyckades få med mig min min något handikappade syster på promenad idag. Trots att hon stukade båda fötterna samtidigt i torsdags när hon spelade fotboll. Men klart att hon lyckades med det, hon tillhör ju familjen annorlunda som A-H kallar oss. Jag hämtade henne från en kompis på torsdagkvällen och hon haltade jättelångsamt och såg jättesär ut. Även det ett familjedrag.
Under promenaden började det låta i mitt huvud igen. Ljud som inte ska vara där men ändå är det. Jag har stört mig en del på det återkommande knäppandet i huvudet som uppstår när jag går ibland. Det låter lite som att något sitter lite löst och liksom slår mot något hårt när jag går på ett visst sätt. Ibland knäpper det mitt uppe på huvudet och ibland lite mer i nacken. Har hunnit skämta om att jag skulle ha en skruv lös men det skulle kanske förklara en del. Eller så har alla såna här knäppningar i huvudet. Jag vet inte. Är det så?
nej tack
Idag kom vårens första vinterdag. Marken var vit igen men det smälte som tur var bort sen. Vi hade ju t.o.m. riktigt fint väder. Snart kanske man kan börja hoppas på lite riktig värme. Nu ska jag upp och kolla hockeyn med Sanna och Carro. Väldigt spännande skulle jag tro att det blir.
Attans. Jag glömde fråga Hanna idag om hon har skaffat en gris åt mig än. Vilken som helst går bra. Men tänk om de slutat med grisar? Hemska tanke..
Dags att byta upp sig
Ebba hade hittat en skiva i mitt rum idag; Annas blandat 2006. Sjukt längesen. 2,5 år! Det fanns Rihanna-låtar från innan umbrella, Black Eyed Peas, Justin Timberlake, My chemical romance och diverse annat. Nostalgi alltså.
det här är definitivt början på slutet
Det var förresten möte idag om Barcelonaresan. Allt är bokat och klart nu så det fattas bara att packa alla saker för om 3 veckor drar vi. Ska och fixa VISA-kort imorn så jag slipper ha så mycket kontanter. Som vi har blivit varnade för ficktjuvar. De ska tydligen vara helt galna där. Well well, det lär vi föhoppningsvis aldrig få bekräftat.
de vet alldeles för väl vad de håller på med
Ebba var nyss in och rullade iväg med min tv. Men det var helt okej för jag hatar den. Den har bara samlat damm sen nån gång i julas då jag för sista gången försökte kolla på den. Det går sällan bra eftersom man måste ändra läge på antennen beroende på vilka kanalen man vill zappa mellan. Nej jag kan inte kolla på tv någon längre stund utan att zappa igenom i alla fall 10 kanaler bara för att ha koll på läget. Jag kunde inte ha någon koll what so ever så jag gav upp för länge sen och förflyttade mig till vardagsrummet. Sen levde jag lycklig i alla mina dagar.
Något helt skandalöst damp förresten ner i brevlådan idag: H&M Autumn. Upprörande! Vem orkar bry sig om höstkläder när vi knappt fått vår? Ska man börja köpa säsongens kläder ett halvår innan säsongen börjar? Så att de hinner ligga i garderoben och bli tråkiga långt innan det passar att använda dem? Smart drag av företaget men så otroligt förödande för en stackars students ekonomi. Jag bläddrade ändå igenom hela katalogen, fast väldigt irriterat istället för euforiskt. Men jag vägrar beställa något på många månader.
Livet i en studentkorridor
Någon har även tillagt "Och någon tar av min kaviar!" nedanför.
