Annabylund

Nej jag tror dig mamma. Vad hon egentligen menade var nog att hon inte var så into marängtårta.

Märta, Emma och Håkan var förbi igår. Det var då det bjöds på tårta. Världens minsta bitar men fortfarande tårta. Det var himla trevligt i alla fall. Jag skrattar nog aldrig så mycket som när de sätter igång. Helt otroligt.

I veckan var det begravning av moffa på krematoriet. Det var den finaste och sorgligaste begravningen jag varit på. Min morbror pratade istället för en tråkig präst och det spelades "paint it black" och andra moffa-låtar istället för psalmer. Mycket mycket bättre.

Den här veckan har nog varit den konstigaste på jag vet inte hur länge. Jag känner som inte igen mitt liv längre. Det är nog inte på ett negativt sätt heller utan bara annorlunda. Egentligen har väl inget speciellt förändrats. Det är i mitt huvud saker händer och genom mina ögon saker ser annorlunda ut. Nytt perspektiv tror jag bestämt att det kallas.