I miss you grandpa
Min fjällsemester eller vad man nu ska kalla det var det jävla trevligaste jag gjort på länge. For upp med Linda, Isak och Märta på måndagkvällen. När vi kom fram var kl. 00 men det syntes inte på något sätt alls. Det är så mycket ljusare där uppe än här faktiskt.
På tisdagen for vi upp i backen för att kolla på NM-kvalet. Dock var inte vädret så underbart speciellt länge så det blev lite småkyligt. Senare på kvällen efter duschning och middagslagning åkte vi till E&H i gränsen för att fira Märtas 18-års dag. Vi åt den största tårtan jag någonsin sett. Size: XXL. Och sen drog vi ner på grönan för party. Jag och Märta (krog rookiesarna) hade glömt legen i husvagnen och ville slå oss själva med något hårt. Orutin där men vi kom in iaf. Förvånande mycket folk för en tisdag men det är väl ingen som är medveten om dagarna i gränsen.
Onsdagen gick för det mesta åt till sömn och studier men vi hann även med ett besök i gränsen för att försöka göra slut på tårtan. Det gick väl sådär. Mer än halva kvar och marsipanen fastnade i plasten som legat på. Well well, det var inget dåligt försök vi gjorde.
Torsdagen var sista dagen för NM så vi åkte upp på ett mycket soligt fjäll för att se finalen. Jag och märta slog läger på en upptinad fläck i väntan på Linda och Isak som åkte på längden upp. Sen satt vi där allihopa hela dagen och solade lutade mot en sten. Min näsa var alldeles för vit av solkräm och benen alldeles för varma av solen. Här pratar vi njutarväder. På kvällen blev det grönan ytterligare en gång. Festa med massa NM-åkare var inte helt fel. Stalkande stockholmare, sweischiska nya zealändare och en galen tysk med en röd tuschpenna för mycket. Några byggare hade också letat sig dit vilket också var trevligt. Jag lyckades sen utsätta mig själv för ett ofrivilligt stage-dive från ett bord och köttade upp mitt ben. Det gör fortfarande ont och jag har ett inte så vackert plåster nu. Maskinens Känner ingen ånger satte sig i huvudet direkt och vägrar släppa.
Någon gång på fredag förmiddag fick jag veta att min morfar hade dött vilket var sorgligt. Han hade cancer och KOL. Rätt hårt. Men jag har inte hunnit fatta det än. Det känns inte ens som att jag tror på det. Än.
Jag, Märta och Linda var iaf på spa sen. Det var dock bara Linda som faktiskt fick spabehandling (födelsedagspresent från oss) men vi bubbelbadade ju också. Vi stötte på Emmelie och satte oss på pelikanhyllan för att sola. Men det var nästan outhärdligt. Klarar inte av så där mycket fint väder på en gång. Mest för att jag inte hinner klä på mig rätt kläder så det inte blir för varmt. Det blev middag hos Emma och lite väl högljudd Yatzy. Det är sånt man får ta. Jag och Märta promenerade sen återigen hem i midnattssolen. Mycket sommarkänslor.
På tisdagen for vi upp i backen för att kolla på NM-kvalet. Dock var inte vädret så underbart speciellt länge så det blev lite småkyligt. Senare på kvällen efter duschning och middagslagning åkte vi till E&H i gränsen för att fira Märtas 18-års dag. Vi åt den största tårtan jag någonsin sett. Size: XXL. Och sen drog vi ner på grönan för party. Jag och Märta (krog rookiesarna) hade glömt legen i husvagnen och ville slå oss själva med något hårt. Orutin där men vi kom in iaf. Förvånande mycket folk för en tisdag men det är väl ingen som är medveten om dagarna i gränsen.
Onsdagen gick för det mesta åt till sömn och studier men vi hann även med ett besök i gränsen för att försöka göra slut på tårtan. Det gick väl sådär. Mer än halva kvar och marsipanen fastnade i plasten som legat på. Well well, det var inget dåligt försök vi gjorde.
Torsdagen var sista dagen för NM så vi åkte upp på ett mycket soligt fjäll för att se finalen. Jag och märta slog läger på en upptinad fläck i väntan på Linda och Isak som åkte på längden upp. Sen satt vi där allihopa hela dagen och solade lutade mot en sten. Min näsa var alldeles för vit av solkräm och benen alldeles för varma av solen. Här pratar vi njutarväder. På kvällen blev det grönan ytterligare en gång. Festa med massa NM-åkare var inte helt fel. Stalkande stockholmare, sweischiska nya zealändare och en galen tysk med en röd tuschpenna för mycket. Några byggare hade också letat sig dit vilket också var trevligt. Jag lyckades sen utsätta mig själv för ett ofrivilligt stage-dive från ett bord och köttade upp mitt ben. Det gör fortfarande ont och jag har ett inte så vackert plåster nu. Maskinens Känner ingen ånger satte sig i huvudet direkt och vägrar släppa.
Någon gång på fredag förmiddag fick jag veta att min morfar hade dött vilket var sorgligt. Han hade cancer och KOL. Rätt hårt. Men jag har inte hunnit fatta det än. Det känns inte ens som att jag tror på det. Än.
Jag, Märta och Linda var iaf på spa sen. Det var dock bara Linda som faktiskt fick spabehandling (födelsedagspresent från oss) men vi bubbelbadade ju också. Vi stötte på Emmelie och satte oss på pelikanhyllan för att sola. Men det var nästan outhärdligt. Klarar inte av så där mycket fint väder på en gång. Mest för att jag inte hinner klä på mig rätt kläder så det inte blir för varmt. Det blev middag hos Emma och lite väl högljudd Yatzy. Det är sånt man får ta. Jag och Märta promenerade sen återigen hem i midnattssolen. Mycket sommarkänslor.
Kommentarer
Trackback
