Annabylund

Jag har aldrig kännt mig så långt borta från allt som är vanligt. Aldrig pendlat så mycket från att känna mig helt fucked up till obehagligt neutral. Inget är väl vad det brukade vara. Om det är positivt eller negativt har jag lite svårt att avgöra.
Kanske försvann de där gråa dagarna redan på väg till fjällen en sen måndagskväll i maj. Kanske blev jag kvar i Barcelona. Men jag kan inte säga att det är speciellt jobbigt att tappa greppet lite. Det är t.o.m. rätt skönt. Jag är nöjd och det är väl det allt handlar om? Att vara nöjd, lycklig och belåten. Om man nu råkar vara lite i sin egen värld eller kvar mentalt på ett helt annat, något bättre, ställe spelar ju mindre roll.
Jag har en dag kvar i skolan och sen är det skolavslutning men egentligen har jag haft mer eller mindre lov de senaste veckorna. Men det betyder ju inte att jag inte haft saker att göra. Bara att jag kanske inte gjort dem. Det straffar sig såhär i slutet men jag klarar det.

Nu vill jag har sommarlov.