det fanns en gång en plan.
Jag trodde jag hade kommit på det. Vad jag ska göra efter jag tar studenten alltså. Det börjar ju verkligen närma sig så någon slags ångest börjar absolut infinna sig. Men iaf, istället för att plugga tänkte jag att jag kunde jobba som au pair. Jättebra tänkte jag. Ett enkelt sätt att komma utomlands och jag hatar ju inte barn så speciellt mycket.
Sen läste jag om hur en typisk dag kunde se ut:
7:00 Väcka barnen, ge dem frukost, göra dem i ordning för skolan.
8:00 Lämna barnen på skolan.
9:00 Eventuellt språkkurs.
11:00 Ledig tid.
14:00 Hämta barnen från skolan.
14:30 Ge barnen mellanmål.
15:00 Leka med barnen, lämna/hämta dem hos kompisar, ta med dem till parken, simhallen eller biblioteket etc.
18:00 Ge barnen middag.
18:30 Bada barnen, borsta tänderna, läsa saga etc.
19:00 Ledig resten av kvällen.
Fuck. Jag kan ju knappt ens väcka mig själv vid 7, få i mig frukost och göra mig i ordning för skolan. Och att tvingas sparka upp fler än mig själv varje dag i x antal månader det finns ju inte ens. Jag hade nog vart självmordsbenägen efter mindre än en vecka. Försöker jag stiga upp tidigare än 12 så snoozar jag gärna 2 timmar innan jag ens blir vid medvetande. Det här är illa. Jag får nog tänka ut något vettigare.
told you so anna. det är jämförbart med att äta bajs för 3 öre i timmen. not worth it! fast beror sig lite på VAR man ska äta bajset, är det i en fin villa i Notting Hill kan man ju tänka sig att det kan vara värt det.
