Lasse till Kiruna!
Annars var den här dagen inte mycket att hissa upp i flaggstången. Jag slapp bara redovisa engelskaarbetet om Nya Zealand som jag inte var klar med på långa vägar. Det åtgärdades när jag kom hem.
I was thinking to myself this could be heaven or above
Jag har nu varit myndig i 3 hela dagar och det har minst sagt börjat bra. När jag kom hem från skolan på torsdagen så stod min kusin från Luleå i köket och hade kommit för att överraska mig. Jag blev jättechockad. Det blev sen middag med familjen och massa tårta.
På fredagen hade jag tårtkalas. Vi åt enorma mängder kakor, Carros beställning, och tårta innan vi for upp till Amanda för mer kalas och förfest. Sen blev det dags för det nästan obligatoriska krogbesöket. Jag, Sofia, Emmelie och Amanda for upp på stan och vi hade en sjukt rolig kväll trots den något bristande mängden människor. Men det avgörande är ju alltid vilka man är med. Det var en lyckad kväll, och billig för E och S bjöd på drinkar.
Fever fever leave my heart alone...
Det var väldigt väldigt opassande att gå och bli sjuk idag. Min systers fel som blev sjuk i måndags och nu har smittat mig. Hade ont i halsen redan när jag vaknade och sen kom huvudvärken och febern senare. Tänker ändå tvinga iväg mig till skolan imorgon nerdrogad med Ipren. Det är ju födelsedag! och då får man vara frisk vare sig det passar eller inte. Jag kan ju däcka när jag kommer hem eller nåt.
Det enda jag har gjort idag är alltså att sova, frysa och kolla på tv. En mycket givande dag skulle jag inte vilja påstå.
En sak har jag faktiskt lyckats med: ladda hem Billie the Vision and the Dancers skiva. Alldeles gratis och alldeles lagligt! Det gick inte att få fram sidan för någon dag sen så jag blev glad när det fungerade nu.
Dessa jävla jävla bedragare
En lite mer positiv sak var att jag fick VG på körkortsteorin och MVG-- på matten. woho! Och skolan var för övrigt invaderad av ryssar som letade efter "the sports room". Jag förklarade vägen till gympasalen som jag antog att han menade och har nu en rysk vän. Kind of.
Pensionärskris
Det hände nåt läskigt ikväll också. En man plingade på dörren när jag och Ebba var ensamma hemma. Han undrade om jag ville köpa mjukt tunnbröd. Inte så läskigt. Jag köpte lite bröd och kände mig ännu tantigare. Alltså vad är det här? Jag fyller 18 på torsdag och är som en pensionär. Får hoppas att det går över. Annars betyder det nog att jag går mot pensionärsdöden och kommer tillbringa mina sista dagar med att sticka fula ylletröjor åt mina barnbarn tills jag kvävs av ett ondskefullt garnnystan. Eller så bryter jag höften när jag ska sätta mig i gungstolen och dör av chocken.
5 dagar kvar till The Day of Freedom
Ikväll står i alla fall Robinson på schemat. Det ska bli minst sagt intressant att se vad de har för sig på den där ön och kanske främst vad det är för slags människor som har saker för sig. Jag ser fram emot en helt outstanding säsong. Förväntningarna är på topp.
Dags att övningsköra!
crapday
Sen har jag gjort matte. Hur länge som helst och hur lite som helst. Som tur var kom Ebba hem och räddade mig. Hon gjorde en perfekt imitation av ett happy sär. Storasyster var stolt, det syntes ju vart hon hade lärt sig ifrån. Sen hade vi särboxning och nyss har vi provat Joels tröjor och konstaterat att de var snygga på oss också.
Och förresten! Säsongsstart för LOST idag! Den har blivit lite jobbig men jag kan ju ändå inte låta bli att kolla. hihi
Det börjar kännas
Jag får äta lite glass nu och sen hinna sova en hel del så löser det sig nog. Det är ofta ett plus att ha huvudet i någorlunda bra skick när man ska ha det med sig det på prov. Inte för att jag nu har försökt lämna det hemma nångång men om jag inte syns till imorgon så har jag förmodligen gjort ett riktigt bra försök.
Annas special special
fyndat
Back to normal
Eftersom jag förträngt allt vad skola heter fick jag en rätt otrevlig dag då jag plötsligt kom ihåg eller blev påminnd om det ena provet efter det andra som vi kommer ha de närmsta veckorna. Att vi ska göra proven i sig kan man ju mer eller mindre skita i eftersom de bara utgör en bråkdel av den egentliga tid man kommer ägna åt förberedelser. Tragiskt tanke. Som att detta inte hade gett mig nog med självmordstankar för resten av året så visade det sig att vi skulle ha cp intervallträning på innebandyn. Jag höll på att avlida tillsammans med resten av laget och ändå fick vi höra att vi var det slöaste laget han sett. Det var kanske inte helt osant men jag ville ändå sparka honom i huvudet.
Anna vs. iTunes
iTunes har länge förpestat mitt liv. Det är det mest idiotiska program som skapats och finns nog bara till för att irritera mig. Det går inte att sätta in musik bara genom att öppna enheten för det försvinner på något mystiskt sätt. Utan man måste in genom iTunes och det tar 100 år att lägga in musik på iPoden vilket har resulterat i att jag inte fyllt den med ny musik på ca. 5 månader. Men idag hände det! jag kunde öppna enheten "annas iPod" på det enkla sättet för jag sket i att installera iTunes. Take that Apple!
Min nya bästa vän.
Men min är ju asful jämfört med de jättesöta nya! Kan man inte byta skal eller nåt på dem?
Fast det är ju såklart insidan som räknas :)
Det funkade inte... Musiken fanns inte på iPoden. Fan jag hatar Apple.
so long
Den här absolut sista veckan innan ett efterlängtat sportlov har nog varit den absolut längsta på hur länge som helst. Väldigt olägligt. Den segade sig fram och jag kan knappt fatta att det fortfarande är samma vecka.
Men lovet började bra iaf. Var ute med innebandytjejerna i fredags. Vi sjöng en massa singstar men det tog emot lite eftersom det bara var ABBAlåtar. Jag fick också höra på en lång utläggning om varför Christer Sjögren är så jävla grym. J gillar, nej älskar, dansband. och hon är 16... Jag hatar dansband och ännu mer Christer Sjögren. Han kan mycket väl vara en av de personer jag skämtar oftast om. Hela han är ett skämt.
I love Europe-snyggingen
Senare slapp jag dansbandsmusiken då vi for ner till Freibercht och där fick jag förse hans gäster med mat i form av falukorv, tortillabröd och en massa ketchup. Det var också det enda som fanns i matväg.
Igår blev det tjejmiddag hon Ango med Carro, Sanna och Rebecka. Vi lagade tacopaj och kladdkaka ochv vilka mästerkockar vi är alltså. Pajen blev mer som tacolasangepizzapaj och väldigt ostig men fortfarande god. Kladdkakan blev aldrig riktigt klar och var mer smet än kaka men vi tyckte att det dög ändå. Sen rullade vi in i vardagsrummet för en omgång TP. Carro spöade oss rätt rejält.
Men nu, anledningen till rubriken. Jag far till Gränsen imorgon med M & H för att bo i husvagn, åka skidor, gå på afterski och allt annat som hör till. Åh vad jag längtar! Får bara hoppas att det blir sjukt fint väder också.
Kommer nog tillbaka till helgen nångång.