Jag har varit helt underbart generös och givmild idag. Nästan helgonlik. Jag skänkte 15000kr till Rädda Barnen på Konsum. (-14998,50kr). Nu behöver de inte vara rädda längre. Första gången jag använder den där lilla bössan faktiskt och det kan man väl verkligen kalla för dagens goda gärning? Utöver det har jag kört på körskolan i snövädret, fått höra att min mattelärare tycker att en viss person i klassen har en liten släng av Tourettes (tydligen jag?) eftersom denne slänger ur sig lite random ord utan att märka det, gallskrikit när jag krockade med lärare (hon skrämde skiten ur mig ju), ätit middag hos moffa, spelat innebandy (och nästan dött av intervallträningen) och glidit in under en bil när jag skulle kliva in.

Jag har blivit utmanad av Emelie.

Regler:
1. Berätta sju personliga sanningar om dig själv.
2. Länka sju personer i ditt inlägg som du vill ska anta utmaningen.
3. Skriv ett inlägg i de sju personernas bloggar, så de vet att de blivit utmanade.

Mina sju sanningar:

1.Jag gråter lite ibland när jag äter. Eller egentligen så rinner det några tårar bara och det är inte för att jag blir känslossam. Jag vet inte riktigt varför det är så, men har en gissning om att det sker när jag äter lite för fort.

2. Jag är en långsam person. Jag går, tänker, bestämer mig, skrattar, städar och äter långsamt (därför går resonemanget ovan inte riktigt ihop, men t.o.m. lånsamt kanske kan vara för snabbt).

3. Jag har opererat mig 4 gånger. Halsen, öronen och nån annanstans som jag inte minns. Lite här och lite där alltså.

4. Jag är en obotlig tidsoptismist. Jag tror att jag hinner allt alltid. Springer ungefär alltid till bussen samma minut som den ska gå och ibland en eller två minuter efter. Trots det så har jag intemissat den på ett bra tag nu, jag springer alltså tillräckligt fort.

5. Tomater är det äckligaste som finns! Fick nästan kvälvningar när jag försökte mig på två körsbärstomater här om dagen. Det där slemmiga rinniga är helt enkelt för vidrigt.

6. En gång när jag var typ 12 så tappade jag talförmågan helt under en kväll. Jag kunde helt enkelt inte prata längre utan fick bara fram nåt slags pffltlpllffljud som jag inte alls tänkt säga. Jag förstod vad alla andra sa men kunde inte komma på några ord alls själv. Kommer ihåg att jag tyckte ordet tandborste var speciellt roligt när jag kunde säga saker igen. Måste ha drabbats av någon slags tillfällig tumör för allt fungerade som det skulle sen.

7. Jag är sämst i världen på att få saker gjorda. Kanske främst i mitt rum. Allt är halvfärdigt eller på en att-göra-någongång-i-framtiden-lista längst bak i huvudet.

Det var sjukt fint väder idag måste jag säga. Jag fick såna där solnysningar när jag promenerade ner till körskolan idag för min första körlektion någonsin. Jag försökte avleda min nervositet med tankarna "LalalalLaaaaLa" och samtidigt fokusera på den soliga snön, det fungerade väldigt bra. Det fungerade bra på körskolan också om man bortser från att jag började med två motorstopp. Men det var ju en helt annorlunda bil än jag brukar köra med så jag tycker inte att jag behöver skämmas. Vi krypkörde mest idag och jag hade snigelrace där på parkeringen. Hon är lite rolig den där körskoleläraren. Förhoppningsvis så kan jag ta körkort rätt snart också. Innan sommaren i alla fall hade jag tänkt mig. Woho! Fast risken är stor att mina syskon kommer se mig som någon slags gratistaxi och det tycker jag säkert är jättekul, den första veckan eller så. Sen blir det nog bara suck och stön om att det är jobbigt att köra bil. haha, jag har tänkt på allt.

När jag slutade, sent som tusan, så hade det börjat snöa och jag blev lite ledsen. Får hoppas på lite mer sol imorgon, man blir ju så lycklig! Då kanske det inte är så länge kvar till våren. Jag och Sofia liftade hem med Sara idag, där hade man tur. Nu är det dags att ta itu med psykologianalysen som ska in imorgon och som jag bara skrivit tre rader på...

Idag var det matteprov sista lektionen. Lagom sent för att man ska hinna sitta och skruva på sig hela dagen. Det är bättre att få det gjort på förmiddagen, tycker jag i alla fall, men provet var ju inte alls lika hemskt som jag trott faktiskt. Det kan ha gått bra, eller så har jag missförstått så att jag tror att det gick bra. Äntligen fick jag gå och sova på en gång efter skolan, har haft tid att göra det på några veckor. När jag vaknar av att Ebba kommer in i mitt rum ser jag att någon ställt en stol framför mig i själva sängen och jag kan inte komma på om det är morgon eller mitt i natten trots att jag har öppnat ögonen och tydligt tänker tanken "Är det dags att stiga upp eller får jag sova några timmar till?".  Mycket märkligt. Det visar sig att jag ligger på soffan i vardagsrummet och att stolen inte alls är någon stol utan ett soffbord. Den står inte heller i soffan utan på golvet. Middagen är dessutom klar.

Jag kan förresten meddela att jag mer eller mindre hatar halebop. De ruinerar mig. Mina pengar tog helt oväntat slut under samtalet med märta. Tydligen så hade jag inte fyllt på pengar tillräckligt nyligt så samtalskostnaden var kanske fyra gånger högre än vanligt. Jag fick helt enkelt använda den betydligt billigare hemtelefonen (vilket jag borde gjort från början).

För alla som inte förstod rubriken så är golvet i skolan grönt. Hemskt grönt.

På fredagar har jag bara tre lektioner upptäckte jag i morse till min förtjusning. Alla andra i klassen har två men tre duger också. Jag måste också påpeka vilka fjäskiga lärare vi har haft idag. Georg var väl bara som vanligt men de faktum att han dök upp idag efter en dag hemma kan ju ses som lite fjäskigt med tanke på att min hjärna i princip gick sönder igår, som någon så fint uttryckte det. Klart han var tvungen att komma och hjälpa till att laga mig. Fast han lyckades inte så bra. Sen har vi ju vår "älskade" Ullis som gjort ett alldeles eget häfte med uppgifter till oss och lagt till massor med bilder i färg, vilket hon noga anmärkte på så vi skulle bli glada och nöjda. Och sist men inte minst har vi dagisMona som jag och Sofia har spanska med. Hon slog de andra med hästlängder och både gav hela gruppen MVG på uppgiften vi lämnat in och bjöd oss på saft och bullar. Flera bullar och flera glas saft. Därför gillar vi Mona och därför gillar vi spanska!

    

Den största jag kunde hitta såklart.           Så glada (?) blir man bara på spanishclass.

Nu när jag lyckats vänja mig bort från tunnelbanetågen som svischar förbi i ljusets hastighet (ur en kirunabos perspektiv), de snöfria gatorna, de oändliga gatorna med affärer, alla dessa stressade människor som myllrar omkring mig och den väldigt påtagliga känslan av kirunahöst så tänkte jag sammanfatta mina dagar i huvudstaden lite kort. Jag och min kära väl Caroline Banine hade fått en gratis weekend i Sthlm för att gå på kemikonferens.

Fredag: Konduktören meddelade genom högtalarna att vi närmade oss Uppsala. Klockan var några minuter innan 06.00 och väckarklockorna ringre skoningslöst några minuter senare. Vi fick börja packa ihop det vi hunnit plocka fram och vid 06.45-tiden klev vi av tåget på en perrong i huvudstaden. Inne på T-centralen skulle vi sen ta oss vidare ut till universitetsområdet vilket vi faktiskt lyckades med. Från t-banestationen till själva aulan där föreläsningarna skulle hållas var det däremot lite svårare att hitta. Vi satsade på gångstigen längs bilvägen. Det visade sig vara en riktigt bökig omväg och vi led. När vi väl hade kommit fram, anmält oss, gjort den jättesvåra tipsrundan, fått varsin kylskåpsmagnet av periodiska systemet i miniatyr (det ni! ) och ätit sjukt goda mackor och te till frukost så började själva konferensen. Det handlade om allt från botemedel mot cancer till något om skog som jag inte förstod för att han pratade norska. Det var klart vid 15.30 då vi skyndade till tunnelbanan för att kanske hinna shoppa lite. Middagen för stipendiaterna började 18.30 så det var lite knappt om tid. Efter att vi checkat in på hotellet, duschat och gjort oss i ordning hann vi en snabb runda på bl.a. Topshop och H&M. Sen begav vi oss med t-banan mot KTH (kungliga tekniska högskolan) för att äta middag på restaurang Q. Det bjöds på god mat och underhållning. Även om underhållningen var lite mystisk. De sjöng knasiga hemmasnickrade sånger, fast de sjöng bra. Trevligt sällskap hade vi också; tre tjejer från Boden och Umeå och två killar från Malmö, de skulle bli läkare. Höga ambitioner där.
När vi kom tillbaka till hotellet vid 21.00 så bestämde vi oss för att gå en promenad. Det blev besök på 7eleven och lite allmän kringvandring. Det var så sjukt likt höst i Kiruna. Vi somnade i ungefär samma sekund som vi la oss i sängarna sen.

Lördag: Åt svingod frukost med ett otroligt utbud av fil-, påläggs- och brödsorter innan vi återigen tog tunnerbanan till universitetet. Fler föreläsningar följde och mycket var faktiskt intressant. Vi hann en betydligt längre runda på stan den här dagen och slösa pengar hann vi också. Det gjorde ont i fötterna och stackars Carro hade glömt låsa in sin feta ryggsäck på centralen så den fick hon bära runt på och få ont i axlarna av. Middagen åt vi på donken. El nacho grande var så sjukt god, precis lika bra som Big tasty! Vad lycklig jag blev då. Sen hängde vi på Åhléns i 1h kanske eftersom allt annat var stängt men det var skönt att slippa stressa. Tillslut stängde även de och vi fick gå och handla färdkost och sedan sätta oss på centralen och vänta tills vi kunde gå på tåget. Det var inte lätt att gå från vår bänk till själva tåget med alla påsar och väskor med mat och kläder. Jag orkade ens lyfta upp handen med kassarna i ansiktshöjd för att klia mig på näsan så det var bara att böja sig ner till handen istället. Det säger nog en hel del om vad vi hade att släpa på. Eller kanske inte, jag är ju inte precis stark. Vi hann med rätt många pauser också p den kanske 200m långa sträckan. Vi sov nu istället för i sovkupé i en betydligt större liggkupé men tyvärr fick vi förrutom två pratglada tjejer från Bastuträsk en gammal tant som ville gå och lägga sig vid 21.30. Men det var ju inte så mycket att göra åt. 
Vi hade i alla fall väldigt trevlig förutom den ständiga stressen som en Stockholmsresa innebär.
 

Jag har varit helt underbart generös och givmild idag. Nästan helgonlik. Jag skänkte 15000kr till Rädda Barnen på Konsum. (-14998,50kr). Nu behöver de inte vara rädda längre. Första gången jag använder den där lilla bössan faktiskt och det kan man väl verkligen kalla för dagens goda gärning? Utöver det har jag kört på körskolan i snövädret, fått höra att min mattelärare tycker att en viss person i klassen har en liten släng av Tourettes (tydligen jag?) eftersom denne slänger ur sig lite random ord utan att märka det, gallskrikit när jag krockade med lärare (hon skrämde skiten ur mig ju), ätit middag hos moffa, spelat innebandy (och nästan dött av intervallträningen) och glidit in under en bil när jag skulle kliva in.

Jag har blivit utmanad av Emelie.

Regler:
1. Berätta sju personliga sanningar om dig själv.
2. Länka sju personer i ditt inlägg som du vill ska anta utmaningen.
3. Skriv ett inlägg i de sju personernas bloggar, så de vet att de blivit utmanade.

Mina sju sanningar:

1.Jag gråter lite ibland när jag äter. Eller egentligen så rinner det några tårar bara och det är inte för att jag blir känslossam. Jag vet inte riktigt varför det är så, men har en gissning om att det sker när jag äter lite för fort.

2. Jag är en långsam person. Jag går, tänker, bestämer mig, skrattar, städar och äter långsamt (därför går resonemanget ovan inte riktigt ihop, men t.o.m. lånsamt kanske kan vara för snabbt).

3. Jag har opererat mig 4 gånger. Halsen, öronen och nån annanstans som jag inte minns. Lite här och lite där alltså.

4. Jag är en obotlig tidsoptismist. Jag tror att jag hinner allt alltid. Springer ungefär alltid till bussen samma minut som den ska gå och ibland en eller två minuter efter. Trots det så har jag intemissat den på ett bra tag nu, jag springer alltså tillräckligt fort.

5. Tomater är det äckligaste som finns! Fick nästan kvälvningar när jag försökte mig på två körsbärstomater här om dagen. Det där slemmiga rinniga är helt enkelt för vidrigt.

6. En gång när jag var typ 12 så tappade jag talförmågan helt under en kväll. Jag kunde helt enkelt inte prata längre utan fick bara fram nåt slags pffltlpllffljud som jag inte alls tänkt säga. Jag förstod vad alla andra sa men kunde inte komma på några ord alls själv. Kommer ihåg att jag tyckte ordet tandborste var speciellt roligt när jag kunde säga saker igen. Måste ha drabbats av någon slags tillfällig tumör för allt fungerade som det skulle sen.

7. Jag är sämst i världen på att få saker gjorda. Kanske främst i mitt rum. Allt är halvfärdigt eller på en att-göra-någongång-i-framtiden-lista längst bak i huvudet.

Det var sjukt fint väder idag måste jag säga. Jag fick såna där solnysningar när jag promenerade ner till körskolan idag för min första körlektion någonsin. Jag försökte avleda min nervositet med tankarna "LalalalLaaaaLa" och samtidigt fokusera på den soliga snön, det fungerade väldigt bra. Det fungerade bra på körskolan också om man bortser från att jag började med två motorstopp. Men det var ju en helt annorlunda bil än jag brukar köra med så jag tycker inte att jag behöver skämmas. Vi krypkörde mest idag och jag hade snigelrace där på parkeringen. Hon är lite rolig den där körskoleläraren. Förhoppningsvis så kan jag ta körkort rätt snart också. Innan sommaren i alla fall hade jag tänkt mig. Woho! Fast risken är stor att mina syskon kommer se mig som någon slags gratistaxi och det tycker jag säkert är jättekul, den första veckan eller så. Sen blir det nog bara suck och stön om att det är jobbigt att köra bil. haha, jag har tänkt på allt.

När jag slutade, sent som tusan, så hade det börjat snöa och jag blev lite ledsen. Får hoppas på lite mer sol imorgon, man blir ju så lycklig! Då kanske det inte är så länge kvar till våren. Jag och Sofia liftade hem med Sara idag, där hade man tur. Nu är det dags att ta itu med psykologianalysen som ska in imorgon och som jag bara skrivit tre rader på...

Idag var det matteprov sista lektionen. Lagom sent för att man ska hinna sitta och skruva på sig hela dagen. Det är bättre att få det gjort på förmiddagen, tycker jag i alla fall, men provet var ju inte alls lika hemskt som jag trott faktiskt. Det kan ha gått bra, eller så har jag missförstått så att jag tror att det gick bra. Äntligen fick jag gå och sova på en gång efter skolan, har haft tid att göra det på några veckor. När jag vaknar av att Ebba kommer in i mitt rum ser jag att någon ställt en stol framför mig i själva sängen och jag kan inte komma på om det är morgon eller mitt i natten trots att jag har öppnat ögonen och tydligt tänker tanken "Är det dags att stiga upp eller får jag sova några timmar till?".  Mycket märkligt. Det visar sig att jag ligger på soffan i vardagsrummet och att stolen inte alls är någon stol utan ett soffbord. Den står inte heller i soffan utan på golvet. Middagen är dessutom klar.

Jag kan förresten meddela att jag mer eller mindre hatar halebop. De ruinerar mig. Mina pengar tog helt oväntat slut under samtalet med märta. Tydligen så hade jag inte fyllt på pengar tillräckligt nyligt så samtalskostnaden var kanske fyra gånger högre än vanligt. Jag fick helt enkelt använda den betydligt billigare hemtelefonen (vilket jag borde gjort från början).

För alla som inte förstod rubriken så är golvet i skolan grönt. Hemskt grönt.

På fredagar har jag bara tre lektioner upptäckte jag i morse till min förtjusning. Alla andra i klassen har två men tre duger också. Jag måste också påpeka vilka fjäskiga lärare vi har haft idag. Georg var väl bara som vanligt men de faktum att han dök upp idag efter en dag hemma kan ju ses som lite fjäskigt med tanke på att min hjärna i princip gick sönder igår, som någon så fint uttryckte det. Klart han var tvungen att komma och hjälpa till att laga mig. Fast han lyckades inte så bra. Sen har vi ju vår "älskade" Ullis som gjort ett alldeles eget häfte med uppgifter till oss och lagt till massor med bilder i färg, vilket hon noga anmärkte på så vi skulle bli glada och nöjda. Och sist men inte minst har vi dagisMona som jag och Sofia har spanska med. Hon slog de andra med hästlängder och både gav hela gruppen MVG på uppgiften vi lämnat in och bjöd oss på saft och bullar. Flera bullar och flera glas saft. Därför gillar vi Mona och därför gillar vi spanska!

    

Den största jag kunde hitta såklart.           Så glada (?) blir man bara på spanishclass.

Nu när jag lyckats vänja mig bort från tunnelbanetågen som svischar förbi i ljusets hastighet (ur en kirunabos perspektiv), de snöfria gatorna, de oändliga gatorna med affärer, alla dessa stressade människor som myllrar omkring mig och den väldigt påtagliga känslan av kirunahöst så tänkte jag sammanfatta mina dagar i huvudstaden lite kort. Jag och min kära väl Caroline Banine hade fått en gratis weekend i Sthlm för att gå på kemikonferens.

Fredag: Konduktören meddelade genom högtalarna att vi närmade oss Uppsala. Klockan var några minuter innan 06.00 och väckarklockorna ringre skoningslöst några minuter senare. Vi fick börja packa ihop det vi hunnit plocka fram och vid 06.45-tiden klev vi av tåget på en perrong i huvudstaden. Inne på T-centralen skulle vi sen ta oss vidare ut till universitetsområdet vilket vi faktiskt lyckades med. Från t-banestationen till själva aulan där föreläsningarna skulle hållas var det däremot lite svårare att hitta. Vi satsade på gångstigen längs bilvägen. Det visade sig vara en riktigt bökig omväg och vi led. När vi väl hade kommit fram, anmält oss, gjort den jättesvåra tipsrundan, fått varsin kylskåpsmagnet av periodiska systemet i miniatyr (det ni! ) och ätit sjukt goda mackor och te till frukost så började själva konferensen. Det handlade om allt från botemedel mot cancer till något om skog som jag inte förstod för att han pratade norska. Det var klart vid 15.30 då vi skyndade till tunnelbanan för att kanske hinna shoppa lite. Middagen för stipendiaterna började 18.30 så det var lite knappt om tid. Efter att vi checkat in på hotellet, duschat och gjort oss i ordning hann vi en snabb runda på bl.a. Topshop och H&M. Sen begav vi oss med t-banan mot KTH (kungliga tekniska högskolan) för att äta middag på restaurang Q. Det bjöds på god mat och underhållning. Även om underhållningen var lite mystisk. De sjöng knasiga hemmasnickrade sånger, fast de sjöng bra. Trevligt sällskap hade vi också; tre tjejer från Boden och Umeå och två killar från Malmö, de skulle bli läkare. Höga ambitioner där.
När vi kom tillbaka till hotellet vid 21.00 så bestämde vi oss för att gå en promenad. Det blev besök på 7eleven och lite allmän kringvandring. Det var så sjukt likt höst i Kiruna. Vi somnade i ungefär samma sekund som vi la oss i sängarna sen.

Lördag: Åt svingod frukost med ett otroligt utbud av fil-, påläggs- och brödsorter innan vi återigen tog tunnerbanan till universitetet. Fler föreläsningar följde och mycket var faktiskt intressant. Vi hann en betydligt längre runda på stan den här dagen och slösa pengar hann vi också. Det gjorde ont i fötterna och stackars Carro hade glömt låsa in sin feta ryggsäck på centralen så den fick hon bära runt på och få ont i axlarna av. Middagen åt vi på donken. El nacho grande var så sjukt god, precis lika bra som Big tasty! Vad lycklig jag blev då. Sen hängde vi på Åhléns i 1h kanske eftersom allt annat var stängt men det var skönt att slippa stressa. Tillslut stängde även de och vi fick gå och handla färdkost och sedan sätta oss på centralen och vänta tills vi kunde gå på tåget. Det var inte lätt att gå från vår bänk till själva tåget med alla påsar och väskor med mat och kläder. Jag orkade ens lyfta upp handen med kassarna i ansiktshöjd för att klia mig på näsan så det var bara att böja sig ner till handen istället. Det säger nog en hel del om vad vi hade att släpa på. Eller kanske inte, jag är ju inte precis stark. Vi hann med rätt många pauser också p den kanske 200m långa sträckan. Vi sov nu istället för i sovkupé i en betydligt större liggkupé men tyvärr fick vi förrutom två pratglada tjejer från Bastuträsk en gammal tant som ville gå och lägga sig vid 21.30. Men det var ju inte så mycket att göra åt. 
Vi hade i alla fall väldigt trevlig förutom den ständiga stressen som en Stockholmsresa innebär.